Mellbourn Analys

Masts Holmberg var häpnadsväckande mångsidig under alla sina år på Dagens Nyheter. En kort tid var han också redaktionschef, när jag var chefredaktör. Om det skriver jag i mina minnesord i DN,

http://dagens.dn.se/#reader/10750/c/3617527032

Den som inte är digital prenumerant på DN kommer inte fram via länken. Därför följer hela texten här:

Mats Holmberg var nog litet förtjust när han fick budet att bli redaktionschef på DN i april 1995 och sa ja direkt. Men mer än ett drygt år på posten lovade han inte.

Mats var ingen organisationsmänniska. Han gillade inte lednings- och strategifrågor, projektprocesser eller utvecklingsarbete. Men han var kunnig, intresserad och road av allt det – både det stora allvaret och den kufiska bagatellen – som en klassisk dagstidning ska innehålla. Han var en överlägsen nyhetschef med både lidelse och klarsyn. Han hade en entusiasmerande drivkraft att varje dag få fram en tidning som var åtminstone litet bättre än gårdagens. Det var en sådan redaktionschef DN då behövde och som han blev.

Mats häpnadsväckande mångsidighet och minnesvärda insatser på nästan alla DN:s avdelningar kom samman i uppdraget som redaktionschef och nyhetsansvarig.  Han visste vad han talade om och hur man skulle göra när han gav kolleger och medarbetare både bakgrunden, inspirationen och infallsvinkeln för ett uppdrag. Och hans krav på resultat och kvalitet, både av sig själv och medarbetare, var höga. Någon gång blev nog hans nyfikenhet och önskan att finna ytterligare en vinkel eller oprövat perspektiv så stora att det låste sig.

En i efterhand surrealistisk höjdpunkt för Mats tid som redaktionschef var tidningskonflikten för i dagarna 20 år sedan. Med medarbetarna i strejk lämnades chefredaktörerna ensamma att framställa en nödtidning genom att klippa och klistra spalter som när vi gjort skoltidningar i vår ungdom.

Men även om chefredaktörerna syntes utåt, var redaktionschefen med i den s k frikretsen. Mats var mycket road och sa efteråt att han inte skulle byta ett avgångsvederlag på tio årslöner mot att ha varit med under konfliktveckan. Men han ville inte träffa de strejkvaktande kamraterna utanför redaktionsdörrarna utan sov över på tidningen.

När strejken var slut och jag skyndat tillbaka från förhandlingsdelegationen, var medarbetarna redan på plats.  Vid centralbordet satt förstås Mats.