Arkiv för kategorin Kultur

Gott slut

är en litet underlig hälsning dagarna mellan jul och nyår. Men här passar den som rubrik. Några korta reflektioner om vårt behov av lyckliga filmslut som inledning till jul- och nyårstipsen från Mänsklig säkerhets redaktion:

Jag kan inte undvika att höra vad de säger, när jag trängs med några damer i övre medelåldern på väg ut från Bio Kaskad i Blackeberg.

– Det är alltid lyckliga slut i hans filmer, säger den ena.

– Ja, man kan bara önska att det skulle vara så i ens eget liv också, säger den andra.

Vi har sett Akis Kaurismäkis senaste film ”Höstlöv som faller”, ännu en skildring av udda och färglösa människor i utkanten av storstadslivet i Helsingfors. Som alltid långsamt och konstlöst berättat. Så beskrivet låter det kanske inte så lockande. Men salongen på förortsbiografen har varit välfylld med en publik som inte består av cineaster och finsmakare av festivalvinnarfilmer (vilket Kaurismäkis verk nästan alltid är).

Kanske ligger regissörens framgång och storhet just i det som de båda damerna säger. I misären och händelselösheten hittar Kaurismäki det djupt mänskliga. Kantstötta och ofullkomliga är människorna han skildrar alltid i grunden värda att älska. Och slutscenen till 50-tals- och jazzklassikern “Les feuilles mortes”, “Autumn leaves”, är måhända sentimental men mest äkta gripande och inger livsmod. Se den!

Hela texten med hälsningar från mig och redaktionen finns här:
https://manskligsakerhet.se/2023/12/21/jul-och-nyarshalsning-fran-mansklig-sakerhet/


Lämna en kommentar

Harry Schein och Dagens Nyheter

Lagom till sändningen i SVT2 på Annandag jul av Jannike Åhlunds och Maud Nycanders film om Harry Schein, kommer från Carlsson Bokförlag, ”Harry bit för bit. Harry Scheins många ansikten”, en seminarieantologi redigerad av Maaret Koskinen och Louise Wallenberg.
Förmodar att mina år som prefekt för Institutionen för Mediestudier vid Stockholms universitet (där filmvetenskap ingår) förklarar min medverkan i detta sammanhang, där Svante Nycander och jag samtalar om Harrys förhållande till Dagens Nyheter och hans roll  som krönikör på DN:s ledarsida under 1980- och 1990-talen.
Se mer om boken här http://www.carlssonbokforlag.se/produkt/harry-bit-for-bit/

 

 

Lämna en kommentar

Leif Furhammar och periferin

Många kände Leif Furhammar bättre än jag. Till alla kloka minnesord vill jag ändå lägga dessa som publiceras i tidningens Sändarens pappersupplaga 11 november 2015.

Professor Leif Furhammar har avlidit 78 år gammal. Han var professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet 1978-1990 och uppmärksammad skribent i mediefrågor, bland annat som fast TV-krönikör i Dagens Nyheter 1987-2009.
I en bisats i en minnesvärd recension i DN en gång skrev Leif Furhammar att han var uppvuxen i den småländska tidningsvärldens geografiska och konfessionella periferi. Hans pappa var redaktör för Smålands-Tidningen i Eksjö och familjen engagerad i missionsförsamlingen i staden. Centrum var Jönköping, länshuvudstaden och Smålands Jerusalem, där familjen Hamrin med dess koppling till den trängre Alliansmissionen styrde över Hallpressen med pappans Smålands-Tidningen som en av många titlar.
Leif Furhammar blev tidigt en central gestalt i svensk film men vidmakthöll i mycket periferins perspektiv. Som student i Uppsala avbröt han sina läkarstudier, när han fångades av ett intresse för den då i varken de fromma eller fina salongerna helt rumsrena filmen. Han blev under 1960-talet drivande för att ge filmen rättmätig erkänsla och ställning i kulturlivet och för att göra filmvetenskap till ett akademiskt ämne.
Men det krävdes att utbildningsdepartementet uppmanade honom att söka när professuren i ämnet blivit etablerad och han självklart stod på tur att träda till. Att vara professor roade nog egentligen inte honom. Det blev med tiden inte svårt för Christina Jutterström och hans gamla studiekamrat Gunnel Törnander i DN-ledningen att locka över honom till tidningen som krönikör. Med sin språkliga elegans, milda humor och lagom ironiska distans var han oöverträffad som mediekritiker och förenade obehindrat folklighet och fördjupning i sina krönikor.
Leif Furhammar hade lätt att le och var nära till att lyssna. Hans gärning präglades alltid av en varm och mänsklig livshållning. De – tyvärr alltför få – gånger då vi sågs på DN och i filmhuset gled samtalet snart in på gemensamma vänner i Eksjö och missionskyrkan. Han värnade banden till sin barndoms periferi.
ANDERS MELLBOURN

Lämna en kommentar

Svindlande metaforer med en metafysisk dimension

Poeten Tomas Tranströmer avled 26 mars 2015, knappt tre veckor före sin 84-årsdag. Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur 2011 med motiveringen att han ”i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga” . I  Sändaren, där jag varit  chefredaktör, skrev jag minnesord.

Till slut blev Tomas Tranströmer både folkkär och svensk nationaldiktare.  Samtidigt var han i världslyriken sin generations ledande namn. Att han fick Nobelpriset vid 80-års ålder var nog trots att, inte tack vare, att han var svensk. De poeter som Nobelbelönades redan på 1980- och 90-talen såg honom som en föregångare.

Ändå var Tranströmer varken folklig som Fröding eller nationalromantiker som Karlfeldt. Han kunde bli en auktoritet i den internationella lyriken trots att hans storhet hade sin grund i en sparsmakad och exakt användning av det svenska språket.

Läs hela artikeln på http://www.sandaren.se/nyhet/svindlande-metaforer-med-en-metafysisk-dimension

Lämna en kommentar