Arkiv för kategorin Svensk politik

Löfvens annorlunda tvåa

Så har Sverige återigen en vald statsminister. Vid talmannens nominering skrev jag följande i Sändaren som förhoppningsvis har visst bestående värde:

https://www.sandaren.se/nyhet/lofvens-annorlunda-tvaa

Lämna en kommentar

Huvudmotsättningen för regeringsbildningen

21april 2019 är påskdagen. Extraval till påsk är tydligen möjligare än statministerval under jul. Julen varar än till påska… men däremellan kommer fasta. Klarar valmyndigheten att ordna ett slut på denna passionshistoria under passionstiden? Eller får vi ett omvändelseunder vid nyår?
Så skrev jag på Facebook 19 december efter talmannens senaste bulletin om regeringsförhandlingarna. Något mer allvarligt skrev jag samtidigt i Sändarens julnummer (nr 51/2018, https://www.sandaren.se/nyhet/vad-ar-det-som-hander) så här:

Vad är det som händer?

Att misstroendet mot politik och politiker trots allt inte är större är anmärkningsvärt efter en höst präglad av partiernas oförmåga att utse en statsminister. Att journalister och statsvetare inte kan förklara vad som händer är genant, anser Anders Mellbourn i denna analys av det politiska läget i Sverige när det gått mer än 100 dagar sedan valet och utan att någon ordinarie regering tillträtt.

I Storbritannien – den parlamentariska demokratins vagga – är parlamentet lamslaget inför ett av sina mest avgörande beslut någonsin, utträdet ur EU, och premiärministern blir föremål för en misstroendeomröstning i sin egen parlamentsgrupp.

I Frankrike, ständigt stolt över sitt republikanska frihetsarv, har samme president som för mindre än två år sedan med överväldigande majoritet vann makten hamnat på kollisionskurs med medborgaropinionen.

I Tyskland, genom sitt svarta arv från förra seklet fortfarande extra känsligt för den demokratiska rättsstatens förutsättningar, har den under mer än tio tidigare år helt dominerande regeringschefen efter snabbt växande missnöje tvingats lämna posten som ordförande för sitt parti.

I Sverige, länge en modell i omvärlden för rationell reformpolitik och kompromisspräglad stabilitet, står partierna till synes oförmögna att hantera valutslagets verklighet ännu 100 dagar efter ett val och 100 år efter riksdagens beslut (17 december 1918) om allmän och lika rösträtt.

Till yttermera visso sammanfaller misslyckandet med att vi första gången tillämpat ett par i stor enighet antagna ändringar i regeringsformen från 2010 i syfte att göra de demokratiska processerna än tydligare och effektivare. Förtroendet för statsministern skulle obligatoriskt prövas av den nya riksdagen och valet hölls en söndag tidigare i september än förr för att regeringen efter ett val skulle få bättre tid att förbereda budgeten. Resultatet blev nu att regeringen röstades bort men inte hunnit ersättas av någon ny och att den budget som antagits föreslagits av en parti-
konstellation som bara några veckor tidigare inte fått riksdagens förtroende i en statsministeromröstning.

”Vofför gör de på detta viset”, frågar sig med rätta både allmänhet och experter.

Att inte misstroendet mot politik och politiker blivit än starkare än vi hittills sett i opinionsmätningar är egentligen anmärkningsvärt. Att politiska journalister och statsvetare inte bättre förmår förstå och förklara vad som pågår är både genant och oroande.

Att väljarnas vilja inte motsvarar partiernas politiska upplägg med två givna block till vänster och höger och med två blockföre-
trädare som lika givna statsministerkandidater har vi vetat åtminstone sedan valet 2014. Sedan det blev övertydligt i valutslaget 9 september har partiföreträdarna än mer surrat sig fast vid givna positioner.

Den underliggande frågan i den låsta politiken är var huvudmotsättningen i politiken går. Gäller den fortsatt vänster–höger i den ekonomiska politiken eller rör den synen på demokrati och människovärde? Om vänster-höger ska bestämma, måste Sverigedemokraterna räknas in i högerblocket och då är en högermajoritet given. Om demokratidimensionen är viktigast, måste det till en blocköverskridande regeringsmajoritet. Skulle fortsatta låsningar leda till ett nyval – i sig som riksdagens talman säger ett demokratiskt nederlag – måste det bli ett val som handlar om vilken motsättning som just i dag är viktigast.

Vid beslutet om allmän rösträtt för 100 år sedan stod en koalitionsregering med liberaler och socialdemokrater för propositionen. För den regeringen fanns också ett bredare gemensamt reformprogram om arbetsrätt, socialpolitik och utbildning. Men våren 1920 sprack den på en skattefråga. Sedan dess är det vänster-högerdimensionen som gällt. Nu, 100 år senare, är det inte längre lika självklart.

ANDERS MELLBOURN

Lämna en kommentar

Både stabilt och skrämmande valutslag

Mina första tankar kring valutgången formulerade dagen efter, måndag morgon, finns i Sändaren. Mycket mer att säga men får duga tills vidare.
http://www.sandaren.se/nyhet/anders-mellbourn-om-valet-pafallande-stabilt-trots-allt

 

 

 

Lämna en kommentar

Klart Sverige ska sitta i säkerhetsrådet

Både kampanjen och diskussionen om Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd var besynnerliga. Det borde vara självklart att Sverige ungefär vart tjugonde år får plats i FN:s viktigaste beslutsorgan, skrev jag i en kommentar i Sändaren efter invalet.

Sverige i säkerhetsrådet juli 2016

Lämna en kommentar

Klart men ännu konstigt vid Hallandsås

Så har tunneln genom Hallandsåsen tagits i bruk. Invigningståget verkar ha klarat färden från Ängelholm utan problem. Om det också går bra för ordinarie trafik från och med söndag utan signalfel och strömavbrott är projektet att gratulera. Nya banor i Stockholm är ju dessvärre ännu inte utan problem trots att de invigts för länge sedan. Till slut har detta förkättrade projekt möjlighet att bli ett föredöme.
Som deltidsboende ett par kilometer från södra tunnelmynningen har jag naturligtvis mina egna intressen i detta. Den gamla vägen upp till samhället från vårt hus på slätten klipptes av för drygt 20 år sedan. Räls mot den tänkta mynningen började läggas ut och dåvarande banverket skyltade glatt om att tunneln skulle vara klar 1996. Ungefär samtidigt skrevs avtal om en Öresundsbro.. Den skulle vara klar vid det ännu fjärran millennieskiftet. Måhända är det en historiens ironi att den nuvarande regeringen lagom till tunnelinvigningen vill införa kontroller och begränsningar av brotrafiken – till och med kunna stänga bron, även om just den idén vackert släpptes lagom till att det första tåget rullade in i tunneln på tisdagsförmiddagen.
Till alla dagens bakgrundshistorier om giftskandaler, borrar som inte fungerat och tiofaldiga kostnadsökningar har jag inget att tillägga. Men låt mig i allt firande påminna om några kvarvarande konstigheter med projektet.
Tunneln genom Hallandsåsen möjliggör mer och snabbare trafik på västkustbanan från Köpenhamn-Malmö mot Göteborg och vidare norrut mot Oslo var det tänkt. Parallellt går en E6-a överfull med kontinentala lastbilar. Kan denna förfärliga trafik nu få konkurrens vore det mesta förlåtet.
Men trots att tunneln är 20 år försenad är stora delar av Västkustbanan fortfarande inte moderniserade. Genom centrala Varberg far också nästa vecka tågen på ett spår förbi nedfällda bommar in till stationen. Till och med norr om Helsingborg är det fortfarande en bit enkelspår. Visst finns säkert andra infrastrukturprojekt. Inklusive förseningen av tunnelbygget, som dragit pengar. Men vad är det för planerings- och beslutsprocess i politik och förvaltning som tillåter att tiden bara går och inte tar chansen att ge det förkättrade tunnelprojektet litet draghjälp med de kompletteringar som behövs längs hela färdsträckan? 20 år är faktiskt en lång tid.
Kring åsen finns nu tre nya stationer – två, Barkåkra och Förslöv, på sydsidan och så Båstad nya (som borde heta östra där den ligger några kilometer från samhället vid Bert Karlssons flyktingförläggning i Hemmeslöv). Men Barkåkra och Förslöv får ingen trafik genom tunneln till Båstad. Det blir ingen trafik mellan de två tätorterna i kommunen, Båstad och Förslöv, trots att tunneln i sin helhet går genom kommunen! Det är för övrigt i Förslöv och närliggande Grevie som de viktigaste arbetsplatserna i kommunen ligger.
I sista stund beslöts på försommaren om en ny pågatågslinje för lokaltrafik bortom Båstad in i Halland till Halmstad. Men de tågen ska inte stanna i Barkåkra och Förslöv, dit det bara blir ett tåg i timmen som vänder vid tunnelmynningen. Förhoppningsvis ska dessa konstigheter kunna åtgärdas med en ny tidtabell till våren. Men att denna situation över huvud taget kunnat uppstå är helt absurt. Det kan förmodligen förklaras men inte försvaras av ett kattrakande om pengar och ansvar mellan kommun, region och trafikbolag.
För övrigt kunde tunneln ha varit klar många år tidigare i ett annat läge. En tåglinjesträckning längs med E6 diskuterades på 1980-talet. Där hade tunneln blivit kortare och vad jag förstår gått genom bättre berg mellan Östra Karup och Hjärnarp. En ny station hade då naturligt kunnat läggas vid Ängelholms flygplats. Järnvägen hade blivit kortare, snabbare, klar tidigare och fått en intressant koppling till flyget (även om inrikesflygets ställning förstås är en kontroversiell miljöfråga).
Jag förmodar att Båstad kommun inte var så intresserad av den sträckningen eftersom stationen hamnat ännu längre österut från centercourten. Men skillnaden mot dagens nya läge vid Hemmeslöv är liten.
Och jag hade förstås inte fått min station i Förslöv. Men så länge jag inte därifrån kan åka också norrut blir vi nog ganska få som stiger av och på där.
Men, visst är jag glad att det är klart och ser fram emot att göra mina första turer till både Förslöv och genom tunneln på måndag. Och, vilken triumf om signalsystemet fungerar.

Lämna en kommentar

Rimligast med majoritetsstyre i en demokrati

Ursprungligen publicerad i tidningen Sändaren.
Sex riksdagspartier har kommit överens om att kunna fortsätta driva blockpolitik. Också när inget av blocken kan få majoritet i parlamentet, skriver Sändarens förre chefredaktör Anders Mellbourn i denna kommentar till ”Decemberöverenskommelsen”.

Det är bra att vi inte får något extraval på vårvintern och det är bra att de partier som gör anspråk på att kunna ingå i regeringar har kommit överens om tydligare spelregler för beslut om statsminister och budget. Men har partierna ännu en gång inte tänkt igenom konsekvenserna av vad de arbetat fram under juldagarna?

Läs hela artikeln på http://www.sandaren.se/nyhet/kommentar-rimligast-med-majoritetsstyre-i-en-demokrati

Lämna en kommentar