De första frikyrkoförsamlingarna var samtidigt de första demokratiska sammanslutningarna i Sverige, där alla medlemmar – kvinnor som män – hade rätt att yttra sig och på lika villkor vara med och fatta beslut. Frikyrkomedlemmar utgjorde en stor andel av riksdagsmännen åren före och efter förra sekelskiftet. Kraven på allmän och lika rösträtt hade självklart stöd bland frikyrkofolket.
Ändå var kända frikyrkoföreträdare inte särskilt synliga i rösträttsrörelsen och flera tvekade inför de mest radikala demokratikraven.
Om detta- och litet om hur det gått sedan – talade jag på Immanuel senior i Stockholm 19 februari. Underlaget finns att läsa här:
Frikyrkorna och demokratins genombrott
Mellbourn Analys 