Anna Lindh var utrikesminister under mina år som chef för Utrikespolitiska institutet kring millennieskiftet, vilket gav tillfälle till många möten. På 1980-talet bevakade jag för DN hennes mans, Bo Holmberg, år som civilminister med Olof Palmes uppdrag att förnya den offentliga sektorn. Eva Franchells vänbiografi om Anna Lindh handlar mycket om Anna Lindhs personliga utveckling, även om det med tiden alltmer olyckliga äktenskapet. Mest intressant är skildringen av hennes tid som miljöminister.medan utrikesministeråren redovisas utan större engagemang. Det är synd, inte minst för att Anna Lindh var den första svenska regeringsledamot som fick ta ett stort ansvar för Sveriges roll som medlem i EU och som såg att utnyttja EU-rollen som en språngbräda för sin politik och karriär.
Läs mer i min anmälan av boken i Statsvetenskaplig tidskrift nr 1, 2023.
Numret har annars Ryssland och Rysslands auktoritära utveckling som tema, med en imponerande samling artiklar om bäde förlorad demokrati, strategiska föreställningar om väst, felbedömningar i Rysslandsforskningen, rysk rymdpolitik mm. Allt skrämmande väl framtaget till ettårsdagen för det fullskaliga ryska anfallskriget mot Ukraina.
Läs min recension här: https://journals.lub.lu.se/st/article/view/25064/22115
och hela numret här: https://statsvetenskapligtidskrift.org/2023/02/24/nr-1–2023-rysslands-vag-mot-auktoritar-expansionism/
Mellbourn Analys 