är en litet underlig hälsning dagarna mellan jul och nyår. Men här passar den som rubrik. Några korta reflektioner om vårt behov av lyckliga filmslut som inledning till jul- och nyårstipsen från Mänsklig säkerhets redaktion:
Jag kan inte undvika att höra vad de säger, när jag trängs med några damer i övre medelåldern på väg ut från Bio Kaskad i Blackeberg.
– Det är alltid lyckliga slut i hans filmer, säger den ena.
– Ja, man kan bara önska att det skulle vara så i ens eget liv också, säger den andra.
Vi har sett Akis Kaurismäkis senaste film ”Höstlöv som faller”, ännu en skildring av udda och färglösa människor i utkanten av storstadslivet i Helsingfors. Som alltid långsamt och konstlöst berättat. Så beskrivet låter det kanske inte så lockande. Men salongen på förortsbiografen har varit välfylld med en publik som inte består av cineaster och finsmakare av festivalvinnarfilmer (vilket Kaurismäkis verk nästan alltid är).
Kanske ligger regissörens framgång och storhet just i det som de båda damerna säger. I misären och händelselösheten hittar Kaurismäki det djupt mänskliga. Kantstötta och ofullkomliga är människorna han skildrar alltid i grunden värda att älska. Och slutscenen till 50-tals- och jazzklassikern “Les feuilles mortes”, “Autumn leaves”, är måhända sentimental men mest äkta gripande och inger livsmod. Se den!
Hela texten med hälsningar från mig och redaktionen finns här:
https://manskligsakerhet.se/2023/12/21/jul-och-nyarshalsning-fran-mansklig-sakerhet/
Mellbourn Analys 