Den kristna nyhetstidningen Sändaren med förankring i Equmeniakyrkan läggs ned till årsskiftet. Det är sorgligt och olyckligt. Vreden är anmärkningsvärt stor på de mest skilda håll i Equmeniakyrkan. Som alltid i sådana här sammanhang har läsare och intresserade inte tagit till sig varningssignaler i tid och ansvariga misskött information och inte riktigt tänkt igenom förutsättningarna och följderna av ett beslut.
Klart är att förlaget Berling inte anser sig kunna ge ut en förlustbärande tidning som Sändaren utan det offentliga mediestöd som nu ska dras in. De avgörande frågor som inte ställts ordentligt i diskussionen är huruvida allt utgivande förlaget Berling ger ut måste bära sig ekonomiskt eller om det finns en marginal för att upprätthålla vissa produktioner utan krav på avkastning. Frågan till Equmeniakyrkans ledning och styrelse måste också vara vilket värde det skulle ha i budgetkronor och ören att ha en tidning i sin närhet. Finns det några av kyrkans nuvarande utgiftsbärande verksamheter som skulle vara mindre viktiga än att ge ut en tidning och som kyrkan skulle kunna skära i till förmän för att i stället säkra tidningsutgivning? Hittills har tidningen inte kostat kyrkan någonting.
Om detta kan det förhoppningsvis bli en diskussion framöver. Vi gamla redaktörer har hursomhelst ombetts skriva var sin avskedskrönika under avvecklingsperioden. Mitt bidrag återfinns här:
Mellbourn Analys 