Olof Santesson hade i mer än 30 år en huvudroll på DN, för läsarna som utrikesredaktör, för redaktionen som rådgivare och stöd till både chefer och medarbetare. Mig anställde han på DN hösten 1974 och jag blev journalist.
Här mina minnesord, också tillgängliga på https://www.dn.se/familj/till-minne-olof-santesson/ och i DN på papper 28 februari.
Dagens Nyheters tidigare utrikesredaktör Olof Santesson, Solna, har avlidit 93 år gammal. Hans närmaste är döttrarna Helena med make Gani, Rebecka och Gabriella, barnbarn och barnbarnsbarn.
Den kalla februarinatt för i dagarna 40 år sedan då Olof Palme mördats, nationen var i skräck och förvirring, begav sig utrikesredaktören på DN omedelbart till redaktionen och skrev en ledarkommentar som hann komma in i den sista av den nattens extraupplagor. Ledaren samlade läsarens känslor av chock, gav ett perspektiv på politiska våldsdåd och varnade för förhastade slutsatser och spekulationer.
Sådan var Olof Santesson som journalist. Självklart nyhetsmedveten där tidningens ledarkommentarer inte fick komma efter de allmänna nyheterna. En vanlig planeringsdag på redaktionen såg han hela tiden till att också ledarsidan räknades in i de sidor som skulle kunna redigeras för senare upplagor och bytas ut till följd av nyhetsutvecklingen.
Utrikesledarna som han ansvarade för i ett kvartssekel skulle ha en stor bredd från traditionell hård stormaktspolitik, nordisk säkerhetspolitik (särskilt Finland), demokratiska val, folkrätt och mänskliga rättigheter till tidens nya frågor om avkolonisering och befrielsekrig. Sante, som vi kallade honom, var militärt ordentligt kunnig reservofficer, de flesta höstar borta några veckor på repetitionsövning och samtidigt nyfiken och angelägen att fånga in nya engagemang för utveckling och internationell rättvisa.
I en tid på DN med flera chefredaktörer och ofta åtskilda ansvarsområden bröt Olof Santesson mönstren och såg som sin uppgift att arbeta för hela tidningen. Han var en självklar rådgivare till allmänna redaktionens chefer. Han granskade manus och gav vägledning till både praktikanter och erfarna reportrar. Han kunde vara barsk i kommentaren när det var bråttom men åtnjöt ett brett förtroende för sin vänskap och omtanke.
Samtidigt som Sante verkade kunna synas överallt och alltid på redaktionen hade han en djup förankring hos sin hustru My och sina döttrar. Familjen var ännu ung när han fick stort ansvar på tidningen, men han var mycket uppmärksam på att My också skulle kunna utvecklas i sitt arbete som chefssjuksköterska. När hon dog, behöll han deras gemensamma e-postadress med bådas namn.
Efter pensioneringen 1998 fick Olof Santesson ett nytt sammanhang i Kungliga Krigsvetenskapsakademien som ledamot och flitig skribent i dess gula tidskrift. Han var särskilt nöjd med ett bidrag till en antologi om förhållandet mellan regeringen och överbefälhavaren under kalla kriget. Det blev också ordentligt långt, bortom den tvångströja av redaktionella formatmått som styrt hans skrivande i mer än 40 år på DN.
I varje tidnings historia finns ett antal gestalter som bestämt och präglat profil och verksamhet under viktiga år. För DN är Olof Santesson en av dem. Vi minns Sante i tacksamhet, vänskap och glädje.
Mellbourn Analys 