Mina minnesord över DN-kollegan Hilkka Airaksinen ursprungligen publicerade i DN 2012-08-03
Förra DN-medarbetaren Hilkka Airaksinen, Sätra, har avlidit 70 år gammal. Hennes närmaste är maken Arto och sönerna Tom, med hustru Karin och sonen Aron, och John.
När det 1993 krisade med den planerade sammanslagningen av Renault och Volvo meddelade plötsligt P G Gyllenhammar att han och Renaultkollegan Louis Schweizer var beredda att ge DN en specialintervju om affären. Som nytillträdd chef för samhällsredaktionen anmodades jag, i jämförelse helt oförberedd, att bistå vår expertskribent. På väg till Göteborgståget stack ekonomiredaktionens assistent, Hilkka Airaksinen, till mig en välfylld A4-mapp. Den innehöll allt det väsentliga, pedagogiskt bearbetat med markeringar och understrykningar. Intervjun blev så där. Men det berodde inte på Hilkka.
Hilkka Airaksinen kom till DN i slutet på 1987. Hon var utbildad handelskorrespondent vid Handelshögskolan i Helsingfors, mångkunnig i språk och hade varit sekreterare på en finsk exportfirma i London. Diskret, effektiv och sakkunnig blev hon ovärderlig för Dagens Nyheters ekonomibevakning. 1995 var det självklart för mig att be Hilkka flytta med som assistent när jag blivit chefredaktör. Det var inte lika självklart för henne att svara ja. Hon visste att hon skulle gå till ett mindre självständigt och mer slitsamt och utsatt arbete med mindre plats för hennes specialkunskaper. Det hade hon förstås rätt i. Men också för denna uppgift, var hon, förstås, omedelbart oundgänglig. Välorganiserad, trygg och med sin lätt blyga vänlighet stod hon fast mitt i den röra av engagemang, intressen, möten och konflikter som präglar centrum av en tidningsredaktion. År 2001 tog hon möjligheten att lämna DN med avtalspension.
Hilkka drabbades av sjukdom men tillfrisknade. I sin familj hade hon en särskild närhet. Resor, konst och böcker var genom livet hennes och Artos stora intressen. Härtill kom trädgården därhemma som nytt specialområde. Med samma systematik präglad av ordning och kreativitet som vi mindes från hennes insatser på DN fick hon i sina fröodlingar fram en prunkande växtlighet både ute och inne. Och som julhälsning fick vänkretsen varje år ett fantastiskt blomsterkort i kuvert med adressatens namn textat i finaste kalligrafi.
Mellbourn Analys 