Mellbourn Analys

Så har tunneln genom Hallandsåsen tagits i bruk. Invigningståget verkar ha klarat färden från Ängelholm utan problem. Om det också går bra för ordinarie trafik från och med söndag utan signalfel och strömavbrott är projektet att gratulera. Nya banor i Stockholm är ju dessvärre ännu inte utan problem trots att de invigts för länge sedan. Till slut har detta förkättrade projekt möjlighet att bli ett föredöme.
Som deltidsboende ett par kilometer från södra tunnelmynningen har jag naturligtvis mina egna intressen i detta. Den gamla vägen upp till samhället från vårt hus på slätten klipptes av för drygt 20 år sedan. Räls mot den tänkta mynningen började läggas ut och dåvarande banverket skyltade glatt om att tunneln skulle vara klar 1996. Ungefär samtidigt skrevs avtal om en Öresundsbro.. Den skulle vara klar vid det ännu fjärran millennieskiftet. Måhända är det en historiens ironi att den nuvarande regeringen lagom till tunnelinvigningen vill införa kontroller och begränsningar av brotrafiken – till och med kunna stänga bron, även om just den idén vackert släpptes lagom till att det första tåget rullade in i tunneln på tisdagsförmiddagen.
Till alla dagens bakgrundshistorier om giftskandaler, borrar som inte fungerat och tiofaldiga kostnadsökningar har jag inget att tillägga. Men låt mig i allt firande påminna om några kvarvarande konstigheter med projektet.
Tunneln genom Hallandsåsen möjliggör mer och snabbare trafik på västkustbanan från Köpenhamn-Malmö mot Göteborg och vidare norrut mot Oslo var det tänkt. Parallellt går en E6-a överfull med kontinentala lastbilar. Kan denna förfärliga trafik nu få konkurrens vore det mesta förlåtet.
Men trots att tunneln är 20 år försenad är stora delar av Västkustbanan fortfarande inte moderniserade. Genom centrala Varberg far också nästa vecka tågen på ett spår förbi nedfällda bommar in till stationen. Till och med norr om Helsingborg är det fortfarande en bit enkelspår. Visst finns säkert andra infrastrukturprojekt. Inklusive förseningen av tunnelbygget, som dragit pengar. Men vad är det för planerings- och beslutsprocess i politik och förvaltning som tillåter att tiden bara går och inte tar chansen att ge det förkättrade tunnelprojektet litet draghjälp med de kompletteringar som behövs längs hela färdsträckan? 20 år är faktiskt en lång tid.
Kring åsen finns nu tre nya stationer – två, Barkåkra och Förslöv, på sydsidan och så Båstad nya (som borde heta östra där den ligger några kilometer från samhället vid Bert Karlssons flyktingförläggning i Hemmeslöv). Men Barkåkra och Förslöv får ingen trafik genom tunneln till Båstad. Det blir ingen trafik mellan de två tätorterna i kommunen, Båstad och Förslöv, trots att tunneln i sin helhet går genom kommunen! Det är för övrigt i Förslöv och närliggande Grevie som de viktigaste arbetsplatserna i kommunen ligger.
I sista stund beslöts på försommaren om en ny pågatågslinje för lokaltrafik bortom Båstad in i Halland till Halmstad. Men de tågen ska inte stanna i Barkåkra och Förslöv, dit det bara blir ett tåg i timmen som vänder vid tunnelmynningen. Förhoppningsvis ska dessa konstigheter kunna åtgärdas med en ny tidtabell till våren. Men att denna situation över huvud taget kunnat uppstå är helt absurt. Det kan förmodligen förklaras men inte försvaras av ett kattrakande om pengar och ansvar mellan kommun, region och trafikbolag.
För övrigt kunde tunneln ha varit klar många år tidigare i ett annat läge. En tåglinjesträckning längs med E6 diskuterades på 1980-talet. Där hade tunneln blivit kortare och vad jag förstår gått genom bättre berg mellan Östra Karup och Hjärnarp. En ny station hade då naturligt kunnat läggas vid Ängelholms flygplats. Järnvägen hade blivit kortare, snabbare, klar tidigare och fått en intressant koppling till flyget (även om inrikesflygets ställning förstås är en kontroversiell miljöfråga).
Jag förmodar att Båstad kommun inte var så intresserad av den sträckningen eftersom stationen hamnat ännu längre österut från centercourten. Men skillnaden mot dagens nya läge vid Hemmeslöv är liten.
Och jag hade förstås inte fått min station i Förslöv. Men så länge jag inte därifrån kan åka också norrut blir vi nog ganska få som stiger av och på där.
Men, visst är jag glad att det är klart och ser fram emot att göra mina första turer till både Förslöv och genom tunneln på måndag. Och, vilken triumf om signalsystemet fungerar.