Vi som arbetar med nätmagasinet Mänsklig Säkerhet lämnar också jul- och nyårshelgen 2024-2025 våra lästips. Du hittar dem i sin helhet här:
https://manskligsakerhet.se/2024/12/20/god-jul-och-gott-nytt-ar/

Mina rader i denna osäkra och oroande tid rör Sydkoreas mörka arv, Tysklands mellankrigstid med dess samtidiga vitalitet och förtvivlan samt möjligheterna att finna hopp i vår tid.
När nyheten plötsligt kom på eftermiddagen 3 december att presidenten i Sydkorea utlyst undantagstillstånd och militären höll på att ta kontrollen över parlamentet, drabbades jag av en alldeles särskild känsla av vanmakt och förtvivlan. Jag hade just läst färdigt romanen ”Levande och döda” av årets Nobelpristagare Han Kang och boken hade inte släppt sitt grepp om mig. Det är på det mest lågmälda och poetiska språk en fruktansvärd läsning om de döda och lemlästade efter militärmassakern i Gwangju 1980, förra gången det var undantagstillstånd i Sydkorea. Skulle det här verkligen kunna hända igen?

Nej, det kunde det inte. Efter två timmar hade parlamentsledamöterna tagit sig in i parlamentet och enhälligt förklarat presidentens handlande olagligt. Människor hade samlats på gatorna i massiva stöddemonstrationer för demokratin och de unga soldaterna verkade inse att deras roll i dagens öppna samhälle är en annan än under den gamla onda tiden. Sydkorea hade bestått provet efter ännu bara dryga 30 år som demokratisk utvecklingsmodell.
Men läs Han Kang – en värdig Nobelvinnare vad än vissa yngre kulturskribenter säger – och glöm aldrig varifrån dagens ekonomiskt högutvecklade och kulturellt avancerade Korea kommer.

”Hisnande tider” kallar den tyske populärhistorikern Harald Jähner sin bok om livet i Tyskland 1918 – 1933.  Visst känns det ibland som att det just nu kommer ut litet väl många böcker om Weimarrepubliken och Tysklands historia mellan två världskrig. Litet väl många filmer och TV-serier om Berlins dekadenta 20-tal har det nog också blivit. Jähner som tidigare skrivit en ännu bättre och mer originell bok om Västtysklands första tio år efter andra världskrigets katastrof skriver förstås också om nöjesliv, hyperinflation och Bauhausarkitektur. Men han hittar mer varierade exempel när han breddar sig till trafikplanering och hårfrisyrer och lyckas naturligt koppla allt till den ekonomiska och partipolitiska utvecklingen. Och när 1933 kommer och Hitler erbjuds posten som rikskansler av en samtidigt troskyldig och beräknande gammel- och industrihöger är klockan slagen.
Harald Jähner håller i sin berättarstil igen med spekulationer och alarmism. Just därför blir slutresultatet så skrämmande och samtidsparallellerna för oss läsare idag obehagligt oundvikliga.  

”Hopp!” till och med i titeln för sin bok i år vill däremot Per Wirtén erbjuda. Kulturskribenten, samhällsdebattören och författaren Wirtén har varit med och känner väl engagemanget för frihet, jämlikhet och solidaritet de senaste 50 åren och resonerar under de parollerna som kapitelrubriker med sympatisk öppenhet och ärlighet om både idéers och rörelsers problem och tillkortakommanden men vill ändå inte ge sig.  Han vill fortfarande hålla ihop fördelningspolitik och identitetspolitik, ångrar inte sitt engagemang för avkolonisering och nationella befrielserörelser trots att de väl vid makten ofta kom att svika och stöder som gammal vapenvägrare idag vapenleveranser till Ukrainas motståndskamp. Referenserna till teoretiker som Hannah Arendt och Jurgen Habermas är många. Men när han till slut ska formulera hoppets princip i praktiken återfinner han trots övergiven personlig tro det demokratiska livet i sin ungdoms missionsförsamling och ett hopp som bär hos teologer som Martin Luther King och Jurgen Moltmann.  

Han Kang, Levande och döda (Natur&Kultur)
Harald Jähner, Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933 (Daidalos)
Per Wirtén, Hopp! Mot frihetens fiender (Bonniers)  

är en litet underlig hälsning dagarna mellan jul och nyår. Men här passar den som rubrik. Några korta reflektioner om vårt behov av lyckliga filmslut som inledning till jul- och nyårstipsen från Mänsklig säkerhets redaktion:

Jag kan inte undvika att höra vad de säger, när jag trängs med några damer i övre medelåldern på väg ut från Bio Kaskad i Blackeberg.

– Det är alltid lyckliga slut i hans filmer, säger den ena.

– Ja, man kan bara önska att det skulle vara så i ens eget liv också, säger den andra.

Vi har sett Akis Kaurismäkis senaste film ”Höstlöv som faller”, ännu en skildring av udda och färglösa människor i utkanten av storstadslivet i Helsingfors. Som alltid långsamt och konstlöst berättat. Så beskrivet låter det kanske inte så lockande. Men salongen på förortsbiografen har varit välfylld med en publik som inte består av cineaster och finsmakare av festivalvinnarfilmer (vilket Kaurismäkis verk nästan alltid är).

Kanske ligger regissörens framgång och storhet just i det som de båda damerna säger. I misären och händelselösheten hittar Kaurismäki det djupt mänskliga. Kantstötta och ofullkomliga är människorna han skildrar alltid i grunden värda att älska. Och slutscenen till 50-tals- och jazzklassikern “Les feuilles mortes”, “Autumn leaves”, är måhända sentimental men mest äkta gripande och inger livsmod. Se den!

Hela texten med hälsningar från mig och redaktionen finns här:
https://manskligsakerhet.se/2023/12/21/jul-och-nyarshalsning-fran-mansklig-sakerhet/

Lagom till sändningen i SVT2 på Annandag jul av Jannike Åhlunds och Maud Nycanders film om Harry Schein, kommer från Carlsson Bokförlag, ”Harry bit för bit. Harry Scheins många ansikten”, en seminarieantologi redigerad av Maaret Koskinen och Louise Wallenberg.
Förmodar att mina år som prefekt för Institutionen för Mediestudier vid Stockholms universitet (där filmvetenskap ingår) förklarar min medverkan i detta sammanhang, där Svante Nycander och jag samtalar om Harrys förhållande till Dagens Nyheter och hans roll  som krönikör på DN:s ledarsida under 1980- och 1990-talen.
Se mer om boken här http://www.carlssonbokforlag.se/produkt/harry-bit-for-bit/