Simon Andersson till minne

Simon Andersson, som varit en del av min närmaste vänkrets i mer än 50 år, avled måndag 25 maj 2020.

”Jag vägrar att förminska mig så att mina handlingar skulle sakna betydelse”, blev en gång slutrepliken från Simon i en diskussion vad det har för betydelse vad vi som enskilda gör för klimatet.
Så sammanfattade han själv bäst hela sin livshållning.
Här minnesord från några av oss vänner som publicerats i DN, https://www.dn.se/familj/till-minne-simon-andersson/, SvD 2020-06-14 och Sändaren nr 23, 2020,( Simon minnsord Sändaren 23, 2020):

Simon Andersson, Älvsjö, har avlidit 73 år gammal. Hans närmaste är hustrun Margareta och döttrarna Emilie med familj, Belinda och Elizabeth.

Simon Andersson hade ett starkt hjärta. När den sällsynta neurologiska sjukdom, som han tvingades leva med hela sitt liv, gradvis men obönhörligen berövade honom alltfler livsfunktioner, kämpade hans hjärta och orörda intellekt vidare. I sin fysiska bräcklighet framstod han, som tidigt anförtrott  oss vänner att han nog skulle kunna bli 60 men inte mycket mer, nästan som odödlig när han återvände efter kritiska intensivvårdsperioder och redovisade sina upplevelser i lika berörande som drastiskt formulerade rapporter från dödsrikets förgårdar.

Hans hjärta var lika starkt i sitt engagemang för människor som för ett bättre samhälle. De sista åren greps han och stärktes i sin livsvilja av klimatfrågans allvar. Han följde forskning, skrev egna uppfordrande debattinlägg och tog sig i sin permobil till demonstrationer och seminarier.

Aktivist var han redan under studenttiden i Lund, på studenthemmet Micklagård, i Kristna studentrörelsen och i den radikala studentpolitiken. Pådrivande aktivist fortsatte han att vara efter flytt till Stockholm i bland mycket annat fackklubb, politik och inte minst Älvsjökyrkan.

Sitt yrkesliv hade han som uppskattad statstjänsteman på Statskontoret. Han blev ledande expert på styrningen av statliga myndigheter och regionernas organisation, tillhörde redaktionen för tidskriften AdministrationsTema och utredde både försäkringskassan och Svenska kyrkans framtid. På de utredningar han inte medverkat i skrev han remissvar, fler kanske än någon annan i svensk offentlig förvaltning.

Mitt i allt allvar och engagemang förblev spexförfattaren från Micklagård en glad gamäng med befriande humor och självdistans som utmanade de gränser sjukdomen påtvingade honom. Beklagade Simon någon gång sitt öde, var det aldrig något han lät oss vänner ta del av. Desto mer uttryckte han glädjen och stoltheten över att ha fått ett liv med familj och barnbarn.

I sorgen och saknaden är det en tacksam glädje att minnas vår vän Simon. Han vågade leva.

Jan-Erik Billinger
Kenneth Kimming
Anders Mellbourn
Erik Åberg

PS Läs gärna också min intervju med Simon i Sändaren julen 2011, Intervju Simon Sändaren nr 51-52, 2011

 

 

Lämna en kommentar

Det inbäddade Västtyskland

Under våren 2020 håller jag i en föreläsningsserie om Tyskland som enad nationalstat i 150 år hos Senioruniversitetet i Stockholm. Själv har jag tagit hand om den västtyska perioden, 1945-1989. Mina punkter för framställningen blev så fylliga att de nästan utgör en artikel. Bifogas här som pdf Det inbäddade Västtyskland AM 20200213

Lämna en kommentar

Min partsinlaga om DN-konflikt i festskrift

Det mest märkliga under mina två år som chefredaktör på Dagens Nyheter för snart ett kvartssekel sedan var journaliststrejken 1996. Vi chefer gav ut en nödtidning mer präglad av vår ungdoms skoltidningspusslande än den nya medietid som då just börjat och som konflikten handlade om.

Jag har fått tillfälle att samla mina kommentarer då och tankar nu om vad som hände i en festskrift till Hans-Gunnar Axberger som kom från trycket i dagarna. Ett särtryck går att läsa här.

DNkonflikt för Axberger särtryck

Lämna en kommentar

Ingemar Skogö till minne

Onsdag före midsommar begravdes vår vän Ingemar Skogö i en mer än fullsatt Brännkyrka kyrka. Den på många sätt mest vitale i vår vänkrets är borta. Så här skrev vi några vänner i minnesord som bl a varit publicerade i Dagens Nyheter och Sändaren.

Förre landshövdingen Ingemar Skogö, Älvsjö, har avlidit 70 år gammal. Hans närmaste är hustrun Ingrid och sönerna Mårten, Ola och Per med familjer.

Vi som lärde känna Ingemar redan under studentåren och följt varandra under ett halvt sekel förstod tidigt att han var den som skulle göra stora insatser i samhället. Han var skarp i analysen och hade en väldig arbetskapacitet. Han var både målmedveten och diskussionsglad, öppen för nya perspektiv, hederlig och solidarisk, stark i övertygelser men villig till kompromisser för att lösa problem.

Och han var så genuint trevlig. Ingemar hade ett självklart intresse och respekt för människor han såg och mötte i olika sammanhang. Han tyckte om människor och människor tyckte om honom.

Ingemar Skogö blev också en av Sveriges mest uppskattade offentliga tjänstemän. Han började som aspirant på dåvarande Riksrevisionsverket och gick vidare till finans- och sedan industridepartementet.  Han blev stadsdirektör i Södertälje, återkom till regeringskansliet som statssekreterare i kommunikationsdepartementet, fortsatte som generaldirektör för först Luftfartsverket och sedan Vägverket innan han blev landshövding i Västerås.

Infrastruktur var det han mest kom att ägna sig åt.  Men bredden i hans kompetens och engagemang var stor. Som pensionär var han bland mycket annat inte bara styrelseordförande för Swedavia och Fordonsstrategisk forskning och innovation utan också såväl Socialstyrelsen som Teologiska högskolan Stockholm.

Öresundsbroprojektet var den yrkesinsats han var mest stolt över. Han gillade broar som förenar människor och som ordförande i det svensk-danska brokonsortiet hade han att se till att bygget både klarade stränga miljökrav och höll budget. Det livsviktiga ansvaret att som landshövding samordna räddningsarbetet under den stora skogbranden i Västmanland blev en kuslig slutpunkt för hans chefsår.

Ingemar var baptist från Tranås. Som student i Lund präglades han av engagemanget i Kristna studentrörelsen. I hans tro fanns både ett socialt rättviseansvar och en enkel personlig fromhet. Självklart delade han folkrörelselivets vardagsuppgifter som kyrkvärd i Älvsjökyrkan och kassör i Broderskap Sydväst. Som ung hjälpte han gubbarna på Ny gemenskap med deras deklarationer och som pensionär mötte han nya svenskar på språkkaféerna.

Ingemar var en lycklig människa, nog också genom de sista åren av svår sjukdom då han närmast mirakulöst länge ville, orkade och kunde leva med hjälp av högklassig vård och den nära samhörigheten i familjen. I vår sorg och undran över att han lämnat oss är vi många som är glada och tacksamma att Ingemar Skogö varit en vän i våra liv.

Simon Andersson, Jan-Erik Billinger, Kenneth Kimming, Anders Mellbourn  

Lämna en kommentar

Annorlunda Norden

Några reflektioner om politiken i Norden efter valet i Danmark och den finländska regeringsbildningen. Danmark går nu emot huvudtrenderna i Europa och har ordentlig vänstermajoriet i väljarkår och parlament. Högerpopulismen har kraftigt gått tillbaka men socialdemokraterna har övertagit dess invandringspolitik.
I Finland är socialdemokraterna tillbaka vid regeringsmakten i en klassisk finländskt brokig fempartikoalition.

Annorlunda nordisk politik dNoridks val Sändaren nr 24 2019

 

Lämna en kommentar

Vanligt val till Europaparlamentet

EU hotas av just de icke-militära säkerhetshot som finns formulerade i EU:s säkerhetsstrategi. När mer stod på spel steg valdeltagandet i Europavalet. Och resultatet blev mer likt utfallet i de nationella valen.

Här min kommentar för Mänsklig säkerhet.

Valet och säkerheten i Europa

 

Lämna en kommentar

Kärnvapenförbudet och militära samarbeten

När remissvaren nu kommit in, är det än mer osannolikt att Sverige kommer att biträda konventionen om kärnvapenförbud. Argumenten och bristen på diskussion är oroande, skriver jag för Mänsklig säkerhet.

Orimligt låta militära samarbeten stå i vägen för kärnvapenkritik

Lämna en kommentar

Frikyrkorna och kampen för demokratin

De första frikyrkoförsamlingarna var samtidigt de första demokratiska sammanslutningarna i Sverige, där alla medlemmar – kvinnor som män – hade rätt att yttra sig och på lika villkor vara med och fatta beslut. Frikyrkomedlemmar utgjorde en stor andel av riksdagsmännen åren före och efter förra sekelskiftet. Kraven på allmän och lika rösträtt hade självklart stöd bland frikyrkofolket.
Ändå var kända frikyrkoföreträdare inte särskilt synliga i rösträttsrörelsen och flera  tvekade inför de mest radikala demokratikraven.
Om detta- och litet om hur det gått sedan –  talade jag på Immanuel senior i Stockholm 19 februari. Underlaget finns att läsa här:
Frikyrkorna och demokratins genombrott

 

Lämna en kommentar

Anmärkningsvärt att säga nej till kärnvapenförbud

Några timmar efter att Stefan Löfven åter valts till statsminister fredag 18 januari presenterades den särskilda utredningen om konsekvenserna av en svensk anslutning till FN-konventionen om kärnvapenförbud. Utredningen avvisar att Sverige ska tillträda konventionen trots att Sverige i decennier arbetat för begränsningar av kärnvapen.
Hur det blivit så och vad som nu måste hända resonerar jag om i ett inlägg för nätmagasinet Mänsklig säkerhet.

http://manskligsakerhet.se/2019/01/22/anmarkningsvart-nej-till-karnvapenforbud

 

 

Lämna en kommentar

Löfvens annorlunda tvåa

Så har Sverige återigen en vald statsminister. Vid talmannens nominering skrev jag följande i Sändaren som förhoppningsvis har visst bestående värde:

https://www.sandaren.se/nyhet/lofvens-annorlunda-tvaa

Lämna en kommentar