Att förändra och styra utvecklingsbiståndet

En aktuell statsvetenskaplig studie skildrar försöken att förändra och styra om biståndspolitiken förra gången vi hade en moderatledd regering. Då hette statsministern Fredrik Reinfeldt och biståndsministern Gunilla Carlsson. Nu är Ulf Kristersson statsminister och Johan Forsell ansvarar för bistånd och utrikeshandel. Men förändringssignalerna känns igen liksom oron och kritiken hos handläggare på Sida och i frivilligorganisationer, konstaterar jag hos Mänsklig säkerhet.

Lämna en kommentar

För litet om utrikesministern Anna Lindh

Anna Lindh var utrikesminister under mina år som chef för Utrikespolitiska institutet kring millennieskiftet, vilket gav tillfälle till många möten. På 1980-talet bevakade jag för DN hennes mans, Bo Holmberg, år som civilminister med Olof Palmes uppdrag att förnya den offentliga sektorn. Eva Franchells vänbiografi om Anna Lindh handlar mycket om Anna Lindhs personliga utveckling, även om det med tiden alltmer olyckliga äktenskapet. Mest intressant är skildringen av hennes tid som miljöminister.medan utrikesministeråren redovisas utan större engagemang. Det är synd, inte minst för att Anna Lindh var den första svenska regeringsledamot som fick ta ett stort ansvar för Sveriges roll som medlem i EU och som såg att utnyttja EU-rollen som en språngbräda för sin politik och karriär.
Läs mer i min anmälan av boken i Statsvetenskaplig tidskrift nr 1, 2023.
Numret har annars Ryssland och Rysslands auktoritära utveckling som tema, med en imponerande samling artiklar om bäde förlorad demokrati, strategiska föreställningar om väst, felbedömningar i Rysslandsforskningen, rysk rymdpolitik mm. Allt skrämmande väl framtaget till ettårsdagen för det fullskaliga ryska anfallskriget mot Ukraina.

Läs min recension här: https://journals.lub.lu.se/st/article/view/25064/22115

och hela numret här: https://statsvetenskapligtidskrift.org/2023/02/24/nr-1–2023-rysslands-vag-mot-auktoritar-expansionism/

Lämna en kommentar

Ett år med Rysslands krig

Ukraina ha redan segrat i försvaret mot det ryska anfallskriget, skriver jag i en krönika för Sändaren på årsdagen av det fullskaliga ryska ockupationsförsöket.

https://www.sandaren.se/nyhet/ett-ar-med-putins-krig

Lämna en kommentar

Kyrkorna och kriget mot Ukraina

Tisdag 31 januari 2023 samlade OSSE-nätverket, där jag nu är ordförande, till ett seminarium om kyrkorna och kriget mot Ukraina. Gustaf Vasa församlingssal vid Odenplan i Stockholm fylldes av ca 75 deltagare som kunde lyssna till inledarna Anders Wejryd, tidigare ärkebiskop i Svensk kyrkan och Europapresident i Kyrkornas Världsråd, Jan Henningsson, tidigare särskild handläggare för kyrkliga och religiösa kontakter med Östeuropa och Mellanöstern inom både Svenska kyrkan och UD samt Ulla Gudmundson, tidigare svenskt sändebud till Heliga Stolen, och sedan bidra själva till samtalet som följde.

Dagen efter hade nätverkets vice ordförande Lars-Erik Lundin och jag själv ett podcastsamtal om vad som tagits upp på seminariet och hur vi kan gå vidare. Finns att ta del av här: https://youtu.be/k78xmfcjqEs

Lämna en kommentar

Att bli vuxen vid historiens slut

Bästa läsning under 2022 var nog Leas Ypis fantastiska memoar om sin uppväxt i Albanien under 1980- och 1990-talen mitt i både den gamla stalinistiska diktaturen och frigörelseårens sammanbrott därefter.
Min entusiastiska anmälan i Sändaren nr 3, 2023, finns här: https://mellbournanalys.files.wordpress.com/2023/01/recension-fri-sandaren-jan-2023-2.pdf

Lämna en kommentar

Dagspressens nya förutsättningar

En bok om landsortspressens nedgång och närapå fall det senaste årtiondet visar sig ha ett hoppfullt slut om en fortsatt framtid för dagstidningen. Mina funderingar i Sändaren om en bok, som också innehåller många läsvärda porträtt av regionala tidningsimperier och tidningskungar som nog borde vara mer allmänt kända än de är.

Läs här:Dagspressens framtid jan 23

Lämna en kommentar

OSSE ännu plats för att höras

Med Rysslands pågående angreppskrig mot Ukraina är den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, upprivna. Här mina tankar för nätmagasinet Mänsklig säkerhet efter ett möte om mänskliga rättigheter inom OSSE-ramen som ändå nyligen kunnat hållas i Warszawa.

Lämna en kommentar

Anita Isaksson till minne

Anita Isaksson var under många år nära vän till vår familj. Anita och jag var i mer än tio år tiden kring millennieskiftet vice ordföranden i styrelsen för Immanuelskyrkan i Stockholm med Sven Mannervik som drivande ordförande. Samarbetet gav vänskap som alltmer fördjupades. Här våra minnesord över Anita:

https://www.dn.se/familj/till-minen-anita-isaksson/

Lämna en kommentar

Sverigedemokraternas storseger överskuggar allt

På ett sätt har ingenting hänt i riksdagsvalet. På ett annat har allt hänt.

 En nettoförskjutning på 1-2 mandat av 349 mellan två väljarblock ligger inom felmarginalen om det vore en opinionsundersökning. Så litet efter en valperiod av pandemi, fruktansvärt krig i Ukraina med svensk medlemsansökan till Nato som följd, klimatkris, inflationsvåg med stundande lågkonjunktur, skenande energipriser och dödsskjutningar i bostadskvarter.  Och efter en valrörelse med högt, ofta aggressivt tonläge, och domedagsbedömningar av läget i landet. (Att höra particheferna enligt gängse valvakeliturgi tacka sina trupper för de fantastiska valrörelser de gjort var i år särskilt plågsamt.)

Mycket ansvar fanns att utkräva. Överraskande då är att den gånga valperiodens två regeringspartier, socialdemokraterna framför allt men också miljöpartiet, faktiskt gick framåt i valet, medan den gamla högeralliansens alla gick tillbaka. Ändå blir det sannolikt maktskifte när alla röster kommer att vara räknade. Ännu ett segerval för Sverigedemokraterna överskuggar de övriga väljarrörelserna. Sverige första kvinnliga statsminister som efter mindre än ett år vid makten tycktes ha vunnit självklar personlig auktoritet tvingas flytta ut från Rosenbad för att ersättas av ledaren för moderaterna som går tillbaka tredje valet i rad.

En ironi med den valutgång vi sannolikt får är ju att den stora segraren inte ska få ingå i regeringen utan vara huvudstödparti åt en tvåpartikoalition som i bästa fall kommer att ha en fjärdedel av väljarkåren bakom sig, bara några procent fler än Sverigedemokraternas ensamma femtedel.  Likt den danska förebilden Dansk Folkeparti under dess storhetstid kan nog Sverigedemokraterna vinna  vissa taktiska fördelar på att avstå från regeringsbordets taburetter. Men det kommer att ha sina komplikationer.

Att ett högernationalistiskt parti nu har vunnit över 20 procent av rösterna i ett svenskt val är i grunden häpnadsväckande. Det går förvisso att finna en rad förklaringar.  Att Sverige, den resultatinriktade rationella politiska kompromisskulturens hemland i så många väljares ögon slutat fungera är likafullt skakande.  Att detta Sverige nu i en eller annan form kommer att ha ett av Europas starkaste högerpopulistiska partier vid makten, är svårt att ta till sig. Anmärkningsvärt härtill är förstås att regeringssamarbetet kommer att ske med två partier med rötter i kristen humanism och internationell solidaritet och tydligt till pris av röstförluster bland deras tidigare kärnväljare.     

Som väljare, partier och medier föreställt sig och framställt det här valet vore det orimligt om inte segrande block, eller lag som det nu ska heta, får bilda regering och då för landets skull förhoppningsvis snabbt. Men i längden borde den här valutgången ge anledning till allvarligt omtänkande. Sverige behöver regeringar med ordentliga marginaler och långsiktiga arbetsmöjligheter, en politik som både ser de riktiga motsättningar som finns och vill hitta breda problemlösningar.

ANDERS MELLBOURN        

Betraktelse morgonen efter valet för Sändaren. https://www.sandaren.se/ledare/sds-framgang-overskuggar-allt-annart-igen

Lämna en kommentar

Expertis och politik

Med viss bävan har jag låtit mig uppmuntras till en förvaltningspolitisk betraktelse för Statsvetenskaplig tidskrift. Utifrån erfarenheterna av den svenska pandemibekämpningen prövar jag att hitta ett sätt att dra en klarare skiljelinje mellan politiskt och professionellt ansvar enligt nationalekonomins uppdelning i finans-och penningpolitik. Vet inte riktigt om det håller. Men artikeln antogs för publicering och finns här:

https://journals.lub.lu.se/st/article/view/24547/21691

Lämna en kommentar