Mellbourn Analys

En aktuell statsvetenskaplig studie skildrar försöken att förändra och styra om biståndspolitiken förra gången vi hade en moderatledd regering. Då hette statsministern Fredrik Reinfeldt och biståndsministern Gunilla Carlsson. Nu är Ulf Kristersson statsminister och Johan Forsell ansvarar för bistånd och utrikeshandel. Men förändringssignalerna känns igen liksom oron och kritiken hos handläggare på Sida och i frivilligorganisationer, konstaterar jag hos Mänsklig säkerhet.

På ett sätt har ingenting hänt i riksdagsvalet. På ett annat har allt hänt.

 En nettoförskjutning på 1-2 mandat av 349 mellan två väljarblock ligger inom felmarginalen om det vore en opinionsundersökning. Så litet efter en valperiod av pandemi, fruktansvärt krig i Ukraina med svensk medlemsansökan till Nato som följd, klimatkris, inflationsvåg med stundande lågkonjunktur, skenande energipriser och dödsskjutningar i bostadskvarter.  Och efter en valrörelse med högt, ofta aggressivt tonläge, och domedagsbedömningar av läget i landet. (Att höra particheferna enligt gängse valvakeliturgi tacka sina trupper för de fantastiska valrörelser de gjort var i år särskilt plågsamt.)

Mycket ansvar fanns att utkräva. Överraskande då är att den gånga valperiodens två regeringspartier, socialdemokraterna framför allt men också miljöpartiet, faktiskt gick framåt i valet, medan den gamla högeralliansens alla gick tillbaka. Ändå blir det sannolikt maktskifte när alla röster kommer att vara räknade. Ännu ett segerval för Sverigedemokraterna överskuggar de övriga väljarrörelserna. Sverige första kvinnliga statsminister som efter mindre än ett år vid makten tycktes ha vunnit självklar personlig auktoritet tvingas flytta ut från Rosenbad för att ersättas av ledaren för moderaterna som går tillbaka tredje valet i rad.

En ironi med den valutgång vi sannolikt får är ju att den stora segraren inte ska få ingå i regeringen utan vara huvudstödparti åt en tvåpartikoalition som i bästa fall kommer att ha en fjärdedel av väljarkåren bakom sig, bara några procent fler än Sverigedemokraternas ensamma femtedel.  Likt den danska förebilden Dansk Folkeparti under dess storhetstid kan nog Sverigedemokraterna vinna  vissa taktiska fördelar på att avstå från regeringsbordets taburetter. Men det kommer att ha sina komplikationer.

Att ett högernationalistiskt parti nu har vunnit över 20 procent av rösterna i ett svenskt val är i grunden häpnadsväckande. Det går förvisso att finna en rad förklaringar.  Att Sverige, den resultatinriktade rationella politiska kompromisskulturens hemland i så många väljares ögon slutat fungera är likafullt skakande.  Att detta Sverige nu i en eller annan form kommer att ha ett av Europas starkaste högerpopulistiska partier vid makten, är svårt att ta till sig. Anmärkningsvärt härtill är förstås att regeringssamarbetet kommer att ske med två partier med rötter i kristen humanism och internationell solidaritet och tydligt till pris av röstförluster bland deras tidigare kärnväljare.     

Som väljare, partier och medier föreställt sig och framställt det här valet vore det orimligt om inte segrande block, eller lag som det nu ska heta, får bilda regering och då för landets skull förhoppningsvis snabbt. Men i längden borde den här valutgången ge anledning till allvarligt omtänkande. Sverige behöver regeringar med ordentliga marginaler och långsiktiga arbetsmöjligheter, en politik som både ser de riktiga motsättningar som finns och vill hitta breda problemlösningar.

ANDERS MELLBOURN        

Betraktelse morgonen efter valet för Sändaren. https://www.sandaren.se/ledare/sds-framgang-overskuggar-allt-annart-igen

Med viss bävan har jag låtit mig uppmuntras till en förvaltningspolitisk betraktelse för Statsvetenskaplig tidskrift. Utifrån erfarenheterna av den svenska pandemibekämpningen prövar jag att hitta ett sätt att dra en klarare skiljelinje mellan politiskt och professionellt ansvar enligt nationalekonomins uppdelning i finans-och penningpolitik. Vet inte riktigt om det håller. Men artikeln antogs för publicering och finns här:

https://journals.lub.lu.se/st/article/view/24547/21691