OSSE ännu plats för att höras

Med Rysslands pågående angreppskrig mot Ukraina är den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, upprivna. Här mina tankar för nätmagasinet Mänsklig säkerhet efter ett möte om mänskliga rättigheter inom OSSE-ramen som ändå nyligen kunnat hållas i Warszawa.

Lämna en kommentar

Anita Isaksson till minne

Anita Isaksson var under många år nära vän till vår familj. Anita och jag var i mer än tio år tiden kring millennieskiftet vice ordföranden i styrelsen för Immanuelskyrkan i Stockholm med Sven Mannervik som drivande ordförande. Samarbetet gav vänskap som alltmer fördjupades. Här våra minnesord över Anita:

https://www.dn.se/familj/till-minen-anita-isaksson/

Lämna en kommentar

Sverigedemokraternas storseger överskuggar allt

På ett sätt har ingenting hänt i riksdagsvalet. På ett annat har allt hänt.

 En nettoförskjutning på 1-2 mandat av 349 mellan två väljarblock ligger inom felmarginalen om det vore en opinionsundersökning. Så litet efter en valperiod av pandemi, fruktansvärt krig i Ukraina med svensk medlemsansökan till Nato som följd, klimatkris, inflationsvåg med stundande lågkonjunktur, skenande energipriser och dödsskjutningar i bostadskvarter.  Och efter en valrörelse med högt, ofta aggressivt tonläge, och domedagsbedömningar av läget i landet. (Att höra particheferna enligt gängse valvakeliturgi tacka sina trupper för de fantastiska valrörelser de gjort var i år särskilt plågsamt.)

Mycket ansvar fanns att utkräva. Överraskande då är att den gånga valperiodens två regeringspartier, socialdemokraterna framför allt men också miljöpartiet, faktiskt gick framåt i valet, medan den gamla högeralliansens alla gick tillbaka. Ändå blir det sannolikt maktskifte när alla röster kommer att vara räknade. Ännu ett segerval för Sverigedemokraterna överskuggar de övriga väljarrörelserna. Sverige första kvinnliga statsminister som efter mindre än ett år vid makten tycktes ha vunnit självklar personlig auktoritet tvingas flytta ut från Rosenbad för att ersättas av ledaren för moderaterna som går tillbaka tredje valet i rad.

En ironi med den valutgång vi sannolikt får är ju att den stora segraren inte ska få ingå i regeringen utan vara huvudstödparti åt en tvåpartikoalition som i bästa fall kommer att ha en fjärdedel av väljarkåren bakom sig, bara några procent fler än Sverigedemokraternas ensamma femtedel.  Likt den danska förebilden Dansk Folkeparti under dess storhetstid kan nog Sverigedemokraterna vinna  vissa taktiska fördelar på att avstå från regeringsbordets taburetter. Men det kommer att ha sina komplikationer.

Att ett högernationalistiskt parti nu har vunnit över 20 procent av rösterna i ett svenskt val är i grunden häpnadsväckande. Det går förvisso att finna en rad förklaringar.  Att Sverige, den resultatinriktade rationella politiska kompromisskulturens hemland i så många väljares ögon slutat fungera är likafullt skakande.  Att detta Sverige nu i en eller annan form kommer att ha ett av Europas starkaste högerpopulistiska partier vid makten, är svårt att ta till sig. Anmärkningsvärt härtill är förstås att regeringssamarbetet kommer att ske med två partier med rötter i kristen humanism och internationell solidaritet och tydligt till pris av röstförluster bland deras tidigare kärnväljare.     

Som väljare, partier och medier föreställt sig och framställt det här valet vore det orimligt om inte segrande block, eller lag som det nu ska heta, får bilda regering och då för landets skull förhoppningsvis snabbt. Men i längden borde den här valutgången ge anledning till allvarligt omtänkande. Sverige behöver regeringar med ordentliga marginaler och långsiktiga arbetsmöjligheter, en politik som både ser de riktiga motsättningar som finns och vill hitta breda problemlösningar.

ANDERS MELLBOURN        

Betraktelse morgonen efter valet för Sändaren. https://www.sandaren.se/ledare/sds-framgang-overskuggar-allt-annart-igen

Lämna en kommentar

Expertis och politik

Med viss bävan har jag låtit mig uppmuntras till en förvaltningspolitisk betraktelse för Statsvetenskaplig tidskrift. Utifrån erfarenheterna av den svenska pandemibekämpningen prövar jag att hitta ett sätt att dra en klarare skiljelinje mellan politiskt och professionellt ansvar enligt nationalekonomins uppdelning i finans-och penningpolitik. Vet inte riktigt om det håller. Men artikeln antogs för publicering och finns här:

https://journals.lub.lu.se/st/article/view/24547/21691

Lämna en kommentar

Ukrainas seger behöver eldupphör

En både bister och bekymrad betraktelse om kriget i Ukraina i midsommartid. Skriven för publicering i nätmagasinet Mänsklig säkerhet, https://manskligsakerhet.se/2022/06/27/ukrainas-seger-behover-eldupphor/

Ukraina måste vinna kriget. Det måste bli eldupphör och slut på kriget.
Båda ståndpunkterna är rimliga. Men i stället ställs de mot varandra och förs polemiskt fram som något slags mätare på graden av solidaritet med Ukraina. Det är både olyckligt och i längden farligt.

Det ryska angreppskriget har inneburit många överraskningar

Trots de underrättelser som tidigt fanns om att Ryssland förberedde ett fullskaligt angrepp mot Ukraina, blev det ändå en överraskning 24 februari, att krig faktiskt inte bara var ett hot utan blev verklighet. Sedan blev det snart en överraskning att detta så länge förberedda angrepp ändå var så ogenomtänkt och i all sin brutalitet drivs så oskickligt. Ukraina har överraskat både de ryska angriparna och sina vänner i väst med att stå emot aggressionen och till och med ta tillbaka först förlorat territorium. Landets president Volodomyr Zelenskyj har överraskat med att vara en värdig, djärv, initiativrik och samlande ledare för sitt land i krig. 

Överraskande har också varit viljan att bistå genom sanktioner och direkt vapenhjälp från omvärlden och sammanhållningen i EU och Nato om detta (även om uppslutningen inte alltid varit så fullständig och långtgående som Ukrainas ledare önskat). Överraskande är dessutom att Ukraina nu får status som kandidatland till EU.

Lika överraskande har alliansfria Finland och Sverige ansökt om medlemskap i Nato till följd av det ryska angreppet.

Ryssland är en förlorare

Att det samlat skulle bli så här är rimligen en stor och obehaglig överraskning för Ryssland och president Vladimir Putin. Efter fyra månaders angreppskrig är Ryssland militärt, moraliskt, psykologiskt och politiskt en förlorare. Och det med rätta.

Med de ryska misslyckandena och Ukrainas beundransvärda kamp skulle det naturligtvis vara orättvist och motbjudande om kriget upphörde på annat sätt än med Ukrainas seger. Insatserna för detta höjs med en upptrappning i retorik och krav på leveranser av mer avancerade vapen från omvärlden. Ingen syns intresserad av förhandlingar. Trosvissa utfästelser utfärdas om att en seger för Ukraina är nödvändig för att trygga en säkerhetsordning för frihet och fred i Europa i framtiden.

Rysslands brutala krigföring tjänar på långvarig konflikt

Utifrån maktens och styrkans logik skulle det ändå vara ytterligare en överraskning om Ukraina verkligen skulle kunna vinna en fullständig militär seger. Just nu förefaller det ryska angreppet ha fastnat i ett ställnings -och utnötningskrig med skrämmande stora förluster av soldater, också för försvararna i Ukraina.  Det kan vara ett läge som i längden skulle var mer gynnsamt för de ryska angriparna än Ukraina. Ryssland har en tradition från krigen i Tjetjenien och södra Kaukasus av massiv brutal krigföring med syfte att snarare bibehålla och förlänga konflikter som frusna än att få dem avslutade och lösta. 

Det finns anledning att varna för övermod och käck trosvisshet. Efter heroiska uppoffringar och segerlöften finns i längden en risk för en de ouppfyllda förväntningarnas besvikelse i Ukraina.  Här kan till och med en ytterligare besvärande överraskning hota, där Ryssland på ett visserligen absurt men skrämmande sätt skulle kunna underblåsa kritiska opinioner.  Inför ett låst krig med plågsamma förluster i döda och skadade, massiv förstörelse av infrastruktur och likafullt 20 procent av Ukrainas territorium ockuperat, kan en folklig misstro börja spira:

  • Var det värt allt detta utan säkrad frihet och trygghet för oss själva?
  •  Har vi mest blivit redskap för västs strävan att långsiktigt försvaga Rysslands militära kraft och maktambitioner?

Här är väst också sårbart.  Mitt i stödet och segerretoriken har USA och de övriga västländerna hela tiden varit tydliga med att de inte kommer att ingripa direkt i kriget med egen trupp. De vill – på goda grunder, det måste erkännas – inte riskera ett storkrig med Ryssland genom motangrepp på ryskt territorium. 

Känsliga begränsningar i stödet från väst

Ukraina omfattas inte av några utfästelser om kollektivt försvar enligt NATO-stadgans artikel 5. Att nu välkomna Ukraina som medlem i NATO är inte aktuellt. Kontrasten mot villigheten (med undantag för vad som sägs från Turkiet) att omedelbart ta in Finland och Sverige är slående.

 Omvärlden står upp för Ukrainas suveränitet som nation. Men hur cyniskt det än låter, ser väst i praktiken fortfarande Ukraina som en del av en ryskdominerad  sfär av intressen och beroenden.

Ukraina har faktiskt vunnit kriget efter det som hänt under fyra månader. Det viktiga nu är att snabbt få slut på det fruktansvärda dödandet och med diplomatiska ansträngningar åstadkomma  ett någorlunda välordnat eldupphör, som sedan kan lägga grunden för en hållbar fred. Bara så kan Ukraina förbli segrare i kriget och gå vidare i frihet.

ANDERS MELLBOURN

  

Lämna en kommentar

En Gud för att vara människa

I många år har jag varit med i redaktionen för Abrahamsbergskyrkans församlingsblad Livet. Med just utkomna nummer 1 2022 är det slut. Mitt testamente inför påsk återfinns i ledaren på sid 2. Men läs gärna hela numret. https://abrahamsbergskyrkan.se/wp-content/uploads/2022/03/LIVET_nr1_2022_web.pdf

Lämna en kommentar

Putins krig

Tre veckor med Rysslands krig i Ukraina och tre kommentarer i Sändaren. Länkar här:

25 februari https://www.sandaren.se/ledare/darfor-vill-putin-forstora-sitt-broderfolk

11 mars https://www.sandaren.se/ledare/finns-ingen-ursakt-putins-revanschism

17 mars https://www.sandaren.se/ledare/att-avsluta-ett-anfallskrig

Lämna en kommentar

Sverige, OSSE och Ukraina

Just innan Rysslands storinvasionen av Ukraina inleddes, publicerade Lars-Erik Lundin och jag en sammanfattning av det svensk ordförandeskapet i OSSE 2021 och den aktuella utvecklingen kring Ukraina i perspektiv av OSSE och den europeiska sakerhetsordningen for natmagasinet Mansklig sakerhet.

Lämna en kommentar

Mer samordning än styrning i politiken

Ett par dagar innan coronakommissionen lämnade sin senaste delrapport var jag ombedd att tala hos Immanuelskyrkans seniorer i Stockholm under den pampiga rubriken Att styra riket i kris. Ytterligare aktualitet får ämnet inför stundande statsministerskifte. Därför lägger jag här in mitt underlag, som torde vara förståeligt också i denna staccatoform.

När jag härtill hör nya generaldirektören för Folkhälsomyndigheten i Allhelgonadagens lördagsintervju i SRP1 än en gång påminna om att myndigheten har ett bredare folkhälsoansvar och inte är en smittskyddsmyndighet av tidigare typ, känns det än mer angeläget att påpeka att samordningsivern borde problematiseras. Det har nu länge varit ett mantra i kritiska reflektioner över förvaltningsutvecklingen att tala om de stuprör som finns mellan olika samhällssektorer och som omöjliggör sammanhållen politik. Men baksidan är att allt blir samordning och mycket litet styrning och verkställighet, vilket vi ser med myndigheter som FHM och MSB.

Här mina föreläsningspunkter:

Att styra riket i kris  Immanuel Senior 2021-10-26/am

Vilka är våra kriser, hot?
Krig, hot utifrån med våld från främmande makt mot nationens suveränitet och territoriella integritet är det grundläggande säkerhetshotet. (Inre säkerhet med brott och kriminalitet egen kategori.)
Men senaste 20-30 åren vidgat säkerhetsbegrepp och diskussion om andra, icke-militära hot som förefaller mer sannolika och lika allvarliga. Det handlar då om  

  • Terrorism (”icke-nationella” militärliknande aktörer bl a)
  • Organiserad brottslighet; särskilt gränsöverskridande, kopplat till migration, flykt
  • Klimat – Equmeniakyrkan använder sedan kyrkokonferensen förra månaden begreppet klimatnödläge för att understryka allvaret
  • Pandemier o andra natur/samhällskatastrofer
  • Cyberhot
  • Sårbarhet i resursbrist (energi, råvaror) o för globala varu- och informationsflöden

För att möta kriser, hot behövs säkerhetspolitik.

Traditionell säkerhetspolitik bygger på militärt försvar för yttre hot. (Polis för kriminalitet, inre hot; historiska skäl för att upprätthålla åtskillnad militär – polis).

Traditionella krigshot utgör hot mot nationens säkerhet o existens och kräver därför extraordinära försvarsåtgärder som att inrätta militärt försvar och upphäva samhällets förbud mot att döda, utbilda och tvångsrekrytera för att döda och därtill olika arrangemang för höjd beredskap, fullmaktsbefogenheter osv.
Detta är reglerat i grundlagen.

Skulle de bredare säkerhetshoten behöva liknande möjligheter till undantagslagstiftning och organisation? Bekämpning av bredare, icke-militära säkerhetshot är ännu inte grundlagsreglerad. Diskuterades inför senaste grundlagsreformen för tio år sedan men än så länge har det inte blivit något. Man ska inte underskatta de möjligheter som rådande grundlag ändå ger, men sannolikt väntar snart grundlagsreglering av hantering av fredstida kriser.

Ansvarsprincipen gäller för krishantering     

Den myndighet som sköter verksamhet normalt ska också göra det i krig och kris. Innebär alltså riksdag för lagstiftning, regering för att verkställa/styra, myndigheter och regioner/kommuner för implementering, praktiskt genomförande.

Dock krav på/önskemål om central krisledningsorganisation i olika utredningar, särskilt efter tsunamin. Kansli för krishantering med särskild chefstjänsteman hos statsministern sedan 2007. Flyttades dock till inrikesministern 2014. Torde komma att ändras nu igen.

Pandemihanteringen visar på flera problem med ansvarsprincipen:
Är det bra o önskvärt att regeringen inte syns och framstår som ansvarig vid en kris som framstår som ett hot mot samhällets möjlighet att fungera likt pandemin?

Är ansvarsfördelningen på verkställande handläggningsnivå tillräckligt klar?
Mycket samordning och litet styrning i myndighetsuppdragen.
Folkhälsomyndighet – socialstyrelse – region – kommun. Och vad är MSB till för? 
Avvägningen smittskydd- folkhälsa i stort? FHM genomgående tydligt med att hänvisa till  sitt bredare uppdrag. Smittskyddet vägdes mot folkhälsa brett. Behovet att värna en fungerande sjukvård blev det viktigaste (där risken för omfattande död förmodligen underskattades).   

Samtidigt ingen samordning/gemenskap kunskap om kapacitet mellan sjukvård med regionerna som ansvariga och  omsorgen under kommunerna, trots att både regioner o kommuner ingår i samma intresseorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. O vilken roll har eg en organisatorisk skvader som SKR i krishanteringen?
Finns tillräcklig samstämmighet på expertnivå om vilka åtgärder som är rätt? Statsepidemiologen vs de 20 medicinarna på DNDebatt/fr Vetenskapsakademin  exvis    

Att regera i kris
Kris leder till nationell samling.
Antingen omorg till samlingsregering som vid andra världskriget eller till borgfred i den politiska debatten som under pandemins första halvår.

Regering behöver handlingsförmåga

  • Parlamentariskt underlag – i kvantitet (hygglig majoritet i mandat) och kvalitet (så få partier som möjligt, så litet o så okomplicerat internt förhandlande som möjligt)
  • Ideologisk riktning
  • Politisk kompetens, beslutserfarenhet
  • Sakpolitisk kunskap och medvetenhet 

Svensk politik i dag

  • Många sammanfallande kriser: Klimat, pandemi, brottslighet
  • Sakpolitisk osäkerhet
  • Parlamentariskt dödläge
  • Högljudd  polarisering
  • Behov av, frestelse att, tillgripa extraordinära åtgärder som tänjer på MR o demokratiska principer för att möta exvis brottslighet, pandemier, klimat 

        

Slutsats

Det är politiken, den svenska politiska kulturen, styrförmågan som också är i kris.

Trad svensk politisk kultur
: Gemensam offentlighet. Klass o intressepartier t vänster o höger. Tydliga ideologiska motsättningar men kompromissuppgörelser kring stora beslut. Stor medborgartillit t politikens och samhällets institutioner.
Dagens svenska politik: Högt tonläge, polarisering men eg små motsättningar i praktiska politiska lösningar. Svårt att leverera resultat o trygghet mot dagens kriser. Växande misstro mot politik, samhällsinstitutioner. ”Okontrollerat” informations- och opinionsflöde gm sociala medier.  

Än så länge håller tilliten och samhällssamhörigheten men gränsen till sammanbrott känns oroande nära. Och när svensk politik förändras brukar det komma senare än i andra länder men då gå längre och bli mer genomgripande.
Å andra sidan: Krishantering kräver nationell politisk samling. Ska de nya icke-militära säkerhetshoten återigen samla svensk politik som skedde vid krigshotet under andra världskriget?  
Yttre säkerhetshot som åtgärd för att läka inre systemkris?  

Lämna en kommentar

Sverige, mänskliga rättigheter och OSSE

Under det svenska ordförandeskapet i OSSE 2021 har det svenska OSSE-nätverket sammanställt en ”självvärdering” av hur Sverige lever upp till sina åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter inom OSSE-samarbetet. Redaktörer har varit Anki Wetterhall och jag själv. Rapporten finns att ladda ned på nätverkets hemsida, ossenatverket.org, och här direkt.

swedish_human_rights_commitments_in_osce_perspective._civil_society_assessment__1_.pdf

Här också inledning och innehållsförteckning som kort presentation:

Sweden is almost automatically categorized among the “good guys” in international human rights comparisons. Even so, it is most relevant that a country of Sweden’s stature during its chairpersonship of the OSCE in 2021 is examined and discussed regarding its compliance with the human rights commitment associated with its membership of the OSCE.The tradition of self-examinations of chairperson states has been established over the past decade by the Civic Solidarity Platform (CSP), the network of civil society and human rights advocacy groups in OSCE member states. The purpose is to promote self-reflection among chair governments and civil society organisations in their countries during the time they chair this important organisation for security, cooperation and civic rights in Europe, the transatlantic sphere and Central Asia.Already in 2020 the Swedish government presented a comprehensive national report to the United Nations Human Rights Council and its Universal Periodic Review, UPR. The report was to a great extent based on input from Swedish civil society. Thus, it is logical to begin this self-evaluation by presenting the Swedish UPR report as originally submitted. Then, following the practice in recent self-evaluations in the CSP context, a limited number of issues has been chosen for more in-depth analysis.

Invited civil society and advocacy groups contribute assessments under the headings of Discrimination and Hate Speech, Gender Equality and Torture.

Additional thematic essays by academic and professional expertise deal with further problem areas of particular interest, like constitutional reforms in process, the status of national minorities, in particular the Sami people, corruption and media developments and the role of public service radio and television. In  a year still tragically marked by the covid 19 pandemic a thorough essay is also devoted to the Swedish strategy for and handling of the pandemic and its different human rights implications.

Assessments and opinions expressed in the different chapters are the responsibility of the individual contributors. The responsibility for the publication as presented here rests with the editors. The Swedish OSCE Network, the Swedish CSP member, is the initiator and sponsor of the project. The network is an independent voluntary organization with both individual and organizational members. It is not affiliated to any political party or religious denomination. The purpose of the network is to inform the public and stimulate discussion about the work of the OSCE and related themes.

Table of contents

1. Introductory remarks: scope and methods
Anders Mellbourn and Anki Wetterhall, editors  ………………………….. 7

2. National report from Sweden in the third cycle of

the Universal Periodic Review ………………………………………………… 9

3. Civil society concerns in the UPR and other reports …………. 39

a) Discrimination and hate speech ……………………………………………. 40

b) Gender equality ………………………………………………………………….. 57

c) Torture ……………………………………………………………………………….. 82

4. Thematic essays …………………………………………………………………. 87

a) Sweden and the rule of law ………………………………………………….. 87

Philip Tåhlin, Department of Law, Stockholm University

b) The rights of Indigenous peoples: the Swedish state’s

policy towards the Sámi people ………………………………………………. 106

Ulf Mörkenstam, professor, and Ragnhild Nilsson, Department

of Political Science, Stockholm University

c) Bribery, corruption and other abuses of power ……………………… 121

Claes Sandgren, Professor em, Stockholm Centre for Commercial Law,

Stockholm University; former chair, Swedish Anti-Corruption Institute

d) Media development in Sweden …………………………………………… 127

Olof Kleberg, former editor-in-chief at Västerbottens-Kuriren, and

Pär Trehörning, freelance journalist, former ombudsman at

the Swedish Union of Journalists

e) The Swedish pandemic strategy and its human

rights implications

Review of measures taken, legislation and public debate ……………….. 141

Lisa Pelling, PhD, Director of Arena Idé

5. Concluding reflections …………………………………………………….. 167

a) Summary thoughts from inside …………………………………………… 167

Charlotta Göller, Programme Manager & Advisor, International

Law, The Swedish Foundation for Human Rights

b) A look from the outside …………………………………………………….. 170

Matthias Hui, humanrights.ch, for Civic Solidarity Platform (CSP)

Lämna en kommentar