Mer samordning än styrning i politiken

Ett par dagar innan coronakommissionen lämnade sin senaste delrapport var jag ombedd att tala hos Immanuelskyrkans seniorer i Stockholm under den pampiga rubriken Att styra riket i kris. Ytterligare aktualitet får ämnet inför stundande statsministerskifte. Därför lägger jag här in mitt underlag, som torde vara förståeligt också i denna staccatoform.

När jag härtill hör nya generaldirektören för Folkhälsomyndigheten i Allhelgonadagens lördagsintervju i SRP1 än en gång påminna om att myndigheten har ett bredare folkhälsoansvar och inte är en smittskyddsmyndighet av tidigare typ, känns det än mer angeläget att påpeka att samordningsivern borde problematiseras. Det har nu länge varit ett mantra i kritiska reflektioner över förvaltningsutvecklingen att tala om de stuprör som finns mellan olika samhällssektorer och som omöjliggör sammanhållen politik. Men baksidan är att allt blir samordning och mycket litet styrning och verkställighet, vilket vi ser med myndigheter som FHM och MSB.

Här mina föreläsningspunkter:

Att styra riket i kris  Immanuel Senior 2021-10-26/am

Vilka är våra kriser, hot?
Krig, hot utifrån med våld från främmande makt mot nationens suveränitet och territoriella integritet är det grundläggande säkerhetshotet. (Inre säkerhet med brott och kriminalitet egen kategori.)
Men senaste 20-30 åren vidgat säkerhetsbegrepp och diskussion om andra, icke-militära hot som förefaller mer sannolika och lika allvarliga. Det handlar då om  

  • Terrorism (”icke-nationella” militärliknande aktörer bl a)
  • Organiserad brottslighet; särskilt gränsöverskridande, kopplat till migration, flykt
  • Klimat – Equmeniakyrkan använder sedan kyrkokonferensen förra månaden begreppet klimatnödläge för att understryka allvaret
  • Pandemier o andra natur/samhällskatastrofer
  • Cyberhot
  • Sårbarhet i resursbrist (energi, råvaror) o för globala varu- och informationsflöden

För att möta kriser, hot behövs säkerhetspolitik.

Traditionell säkerhetspolitik bygger på militärt försvar för yttre hot. (Polis för kriminalitet, inre hot; historiska skäl för att upprätthålla åtskillnad militär – polis).

Traditionella krigshot utgör hot mot nationens säkerhet o existens och kräver därför extraordinära försvarsåtgärder som att inrätta militärt försvar och upphäva samhällets förbud mot att döda, utbilda och tvångsrekrytera för att döda och därtill olika arrangemang för höjd beredskap, fullmaktsbefogenheter osv.
Detta är reglerat i grundlagen.

Skulle de bredare säkerhetshoten behöva liknande möjligheter till undantagslagstiftning och organisation? Bekämpning av bredare, icke-militära säkerhetshot är ännu inte grundlagsreglerad. Diskuterades inför senaste grundlagsreformen för tio år sedan men än så länge har det inte blivit något. Man ska inte underskatta de möjligheter som rådande grundlag ändå ger, men sannolikt väntar snart grundlagsreglering av hantering av fredstida kriser.

Ansvarsprincipen gäller för krishantering     

Den myndighet som sköter verksamhet normalt ska också göra det i krig och kris. Innebär alltså riksdag för lagstiftning, regering för att verkställa/styra, myndigheter och regioner/kommuner för implementering, praktiskt genomförande.

Dock krav på/önskemål om central krisledningsorganisation i olika utredningar, särskilt efter tsunamin. Kansli för krishantering med särskild chefstjänsteman hos statsministern sedan 2007. Flyttades dock till inrikesministern 2014. Torde komma att ändras nu igen.

Pandemihanteringen visar på flera problem med ansvarsprincipen:
Är det bra o önskvärt att regeringen inte syns och framstår som ansvarig vid en kris som framstår som ett hot mot samhällets möjlighet att fungera likt pandemin?

Är ansvarsfördelningen på verkställande handläggningsnivå tillräckligt klar?
Mycket samordning och litet styrning i myndighetsuppdragen.
Folkhälsomyndighet – socialstyrelse – region – kommun. Och vad är MSB till för? 
Avvägningen smittskydd- folkhälsa i stort? FHM genomgående tydligt med att hänvisa till  sitt bredare uppdrag. Smittskyddet vägdes mot folkhälsa brett. Behovet att värna en fungerande sjukvård blev det viktigaste (där risken för omfattande död förmodligen underskattades).   

Samtidigt ingen samordning/gemenskap kunskap om kapacitet mellan sjukvård med regionerna som ansvariga och  omsorgen under kommunerna, trots att både regioner o kommuner ingår i samma intresseorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. O vilken roll har eg en organisatorisk skvader som SKR i krishanteringen?
Finns tillräcklig samstämmighet på expertnivå om vilka åtgärder som är rätt? Statsepidemiologen vs de 20 medicinarna på DNDebatt/fr Vetenskapsakademin  exvis    

Att regera i kris
Kris leder till nationell samling.
Antingen omorg till samlingsregering som vid andra världskriget eller till borgfred i den politiska debatten som under pandemins första halvår.

Regering behöver handlingsförmåga

  • Parlamentariskt underlag – i kvantitet (hygglig majoritet i mandat) och kvalitet (så få partier som möjligt, så litet o så okomplicerat internt förhandlande som möjligt)
  • Ideologisk riktning
  • Politisk kompetens, beslutserfarenhet
  • Sakpolitisk kunskap och medvetenhet 

Svensk politik i dag

  • Många sammanfallande kriser: Klimat, pandemi, brottslighet
  • Sakpolitisk osäkerhet
  • Parlamentariskt dödläge
  • Högljudd  polarisering
  • Behov av, frestelse att, tillgripa extraordinära åtgärder som tänjer på MR o demokratiska principer för att möta exvis brottslighet, pandemier, klimat 

        

Slutsats

Det är politiken, den svenska politiska kulturen, styrförmågan som också är i kris.

Trad svensk politisk kultur
: Gemensam offentlighet. Klass o intressepartier t vänster o höger. Tydliga ideologiska motsättningar men kompromissuppgörelser kring stora beslut. Stor medborgartillit t politikens och samhällets institutioner.
Dagens svenska politik: Högt tonläge, polarisering men eg små motsättningar i praktiska politiska lösningar. Svårt att leverera resultat o trygghet mot dagens kriser. Växande misstro mot politik, samhällsinstitutioner. ”Okontrollerat” informations- och opinionsflöde gm sociala medier.  

Än så länge håller tilliten och samhällssamhörigheten men gränsen till sammanbrott känns oroande nära. Och när svensk politik förändras brukar det komma senare än i andra länder men då gå längre och bli mer genomgripande.
Å andra sidan: Krishantering kräver nationell politisk samling. Ska de nya icke-militära säkerhetshoten återigen samla svensk politik som skedde vid krigshotet under andra världskriget?  
Yttre säkerhetshot som åtgärd för att läka inre systemkris?  

Lämna en kommentar

Sverige, mänskliga rättigheter och OSSE

Under det svenska ordförandeskapet i OSSE 2021 har det svenska OSSE-nätverket sammanställt en ”självvärdering” av hur Sverige lever upp till sina åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter inom OSSE-samarbetet. Redaktörer har varit Anki Wetterhall och jag själv. Rapporten finns att ladda ned på nätverkets hemsida, http://www.ossenatverket.org. Här en kort presentation och innehållsförteckning.

Sweden is almost automatically categorized among the “good guys” in international human rights comparisons. Even so, it is most relevant that a country of Sweden’s stature during its chairpersonship of the OSCE in 2021 is examined and discussed regarding its compliance with the human rights commitment associated with its membership of the OSCE.The tradition of self-examinations of chairperson states has been established over the past decade by the Civic Solidarity Platform (CSP), the network of civil society and human rights advocacy groups in OSCE member states. The purpose is to promote self-reflection among chair governments and civil society organisations in their countries during the time they chair this important organisation for security, cooperation and civic rights in Europe, the transatlantic sphere and Central Asia.

Already in 2020 the Swedish government presented a comprehensive national report to the United Nations Human Rights Council and its Universal Periodic Review, UPR. The report was to a great extent based on input from Swedish civil society. Thus, it is logical to begin this self-evaluation by presenting the Swedish UPR report as originally submitted. Then, following the practice in recent self-evaluations in the CSP context, a limited number of issues has been chosen for more in-depth analysis.

Invited civil society and advocacy groups contribute assessments under the headings of Discrimination and Hate Speech, Gender Equality and Torture.

Additional thematic essays by academic and professional expertise deal with further problem areas of particular interest, like constitutional reforms in process, the status of national minorities, in particular the Sami people, corruption and media developments and the role of public service radio and television. In  a year still tragically marked by the covid 19 pandemic a thorough essay is also devoted to the Swedish strategy for and handling of the pandemic and its different human rights implications.

Assessments and opinions expressed in the different chapters are the responsibility of the individual contributors. The responsibility for the publication as presented here rests with the editors. The Swedish OSCE Network, the Swedish CSP member, is the initiator and sponsor of the project. The network is an independent voluntary organization with both individual and organizational members. It is not affiliated to any political party or religious denomination. The purpose of the network is to inform the public and stimulate discussion about the work of the OSCE and related themes.

Table of contents

1. Introductory remarks: scope and methods
Anders Mellbourn and Anki Wetterhall, editors  ………………………….. 7

2. National report from Sweden in the third cycle of

the Universal Periodic Review ………………………………………………… 9

3. Civil society concerns in the UPR and other reports …………. 39

a) Discrimination and hate speech ……………………………………………. 40

b) Gender equality ………………………………………………………………….. 57

c) Torture ……………………………………………………………………………….. 82

4. Thematic essays …………………………………………………………………. 87

a) Sweden and the rule of law ………………………………………………….. 87

Philip Tåhlin, Department of Law, Stockholm University

b) The rights of Indigenous peoples: the Swedish state’s

policy towards the Sámi people ………………………………………………. 106

Ulf Mörkenstam, professor, and Ragnhild Nilsson, Department

of Political Science, Stockholm University

c) Bribery, corruption and other abuses of power ……………………… 121

Claes Sandgren, Professor em, Stockholm Centre for Commercial Law,

Stockholm University; former chair, Swedish Anti-Corruption Institute

d) Media development in Sweden …………………………………………… 127

Olof Kleberg, former editor-in-chief at Västerbottens-Kuriren, and

Pär Trehörning, freelance journalist, former ombudsman at

the Swedish Union of Journalists

e) The Swedish pandemic strategy and its human

rights implications

Review of measures taken, legislation and public debate ……………….. 141

Lisa Pelling, PhD, Director of Arena Idé

5. Concluding reflections …………………………………………………….. 167

a) Summary thoughts from inside …………………………………………… 167

Charlotta Göller, Programme Manager & Advisor, International

Law, The Swedish Foundation for Human Rights

b) A look from the outside …………………………………………………….. 170

Matthias Hui, humanrights.ch, for Civic Solidarity Platform (CSP)

Lämna en kommentar

Kyrkan och tillväxten

Delvis som svar på en ledare i Sändaren försöker jag och några vänner från när det begav sig förklara vad vi velat med tro och kyrka från 1960-talet och framåt. Läs här:

Lämna en kommentar

Rösträtten och freden

Kampen för allmän och lika rösträtt gick hand i hand med den tidiga fredsrörelsen. När folket fick var med och bestämma skulle det blir slut på krig och stormaktsspel som förknippades med monarker och envälden.
Några tankar för Mänsklig säkerhet i anslutning till pågående 100-årsminne av kvinnors rösträtt i Sverige.

Rösträtten och freden – tankar till ett 100-årsminne

Måhända hade det varit på plats att förlänga och komplicera resonemanget med att också påminna om att första världskriget som tog uppmärksamheten från själva rösträttsrörelsen samtidigt stärkte kvinnornas ställning i det civila samhället och därmed gav argument för rösträtten. Det perspektivet på utvecklingen i USA ges just nu vårvintern 2021 i en över lag mycket sevärd serie i SVT:s Kunskapskanalen, https://www.svtplay.se/nar-kvinnorna-kravde-rostratt

Lämna en kommentar

En president i rätt tid

Några korta tankar om Joseph Biden installationsdagen 20 januari 2021; på papper i Sändaren nr 3, 2021

Det var just den här gången som Joseph Biden kunde väljas till USA:s president. Det är just nu som en omskakad amerikansk offentlighet efterfrågar en ledare av hans typ.

Det är ett halvsekel sedan han blev rekordung senator i Washington. Nu är han en rekordgammal, 78 år, ny president. Han har försökt nå det ovala rummet i Vita huset fler gånger förr men inte lyckats och kan framstå som en föredetting.

Men till slut öppnades ett möjlighetens fönster för Biden. Hade det inte varit för covidpandemin hade han knappast blivit vald. Donad Trump kunde för sina anhängare  peka på bedrifter i sak. Men med coronan bleknade de ekonomiska framgångssiffrorna och allvaret i en dödlig pandemi var inget Trump kunde ta till sig. Med pandemibekämpningens krav på social distansering försvann både en utdragen primärvalssäsong och en slutspurt med massmöten och eldiga tal och debatter. För att ändå kunna genomföra valet utvidgades möjligheter till post- och förhandsröstning och valdeltagandet steg kraftigt.

Då blev Biden bästa val. Ett traditionellt valår hade han kanske inte ens blivit nominerad av sitt parti. Och utan Donald Trumps alltmer lögnaktiga och skrämmande kampanj mot valresultatet och den konstitutionella ordningen – med dess våldsamma och sanslösa kulmen med stormningen av  kongressen på trettondagen – hade inte en pragmatisk och kompromisserfaren mittenpolitiker fått de möjligheter att hävda sin politik som eftertankens och omprövningens bleka minut erbjuder. 

För efter år (också före Trump) av politisk agitation om att göra slut på etablissemanget och dess politik i Washington kommer nu detta förkättrade etablissemang tillbaka med fulla segel.  Joe Biden har förvisso i större utsträckning än någon tidigare statschef med sig en vicepresident och ministrar från befolkningsgrupper som tidigare hållits borta från makten. Men hans nya ledning har framför allt en sällan sedd politisk och administrativ erfarenhet och sakkunskap: En tidigare riksbankschef blir finansminister, en politiskt obunden toppdomare justitieminister, en pensionerad general försvarsminister, luttrade säkerhetspolitiska ”insiders” utrikesminister, CIA-chef, biståndschef o s v.

Detta djupt misstrodda liberala etablissemang måste nu snabbt visa på resultat. Coronasmittan och dödstalen måste ned. Ekonomin ska komma i ordning under fortsatt pandemi. Arbetslösa som tappat hoppet måste få nya jobb i ny miljövänlig industri och förnyad infrastruktur. Obamas sjukförsäkringssystem måste förbättras. Internationella samarbeten och åtaganden återställas.

Lyckas etablissemanget inte leverera den här gången, så finns missnöjet kvar att mobilisera – inte bara bland Trumps aggressiva kärntrupper utan också hos de nya vänsterdemokrater som fått ganska undanskymd plats i den nya administrationen.

En hoppfullare ton och en ny värdighet i politiken måste komma fram med en gång redan mitt i det massiva säkerhetspådraget vid installationen. Ett tilltal av medmänsklighet och respekt i stället för förakt och förtal. Sanning i stället för lögn. Måttfullhet i stället för självupptaget skryt. Förväntningarna är stora på de allra första presidentorden från en litet hes gammelmansröst med munskydd.  
     

Lämna en kommentar

Betydelsen av OSSE

Om OSSE, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, där Sverige är ordförande under 2021, fick jag tillfälle att tala med Equmeniakyrkans ledare Lasse Svensson under hans digitala veckokyrkkaffe 14 januari. Under andra halvan av halvtimmen handlar det om OSSE. Länk här:
https://www.facebook.com/Equmeniakyrkan/videos/153046126592020/

Lämna en kommentar

Slutet för Trump

Mina reflektioner efter Trettondagskatastrofen/kuppen i USA för Sändaren nr1/2 2021. Publiceras enbart på papper varför jag också lagt in texten här:

Trettondagen blev Donald Trumps harmageddon.
Inte hade han väl ändå tänkt sig att de sista dagarna vid presidentmakten stå som uppviglare till våldsamt upplopp och stormning av nationens folkrepresentation, till hot mot folkvalda och förstörelse av demokratins arbetsrum och till tumult där fem människor förlorade livet. Hade han verkligen föreställt sig att bli berövad sitt älskade twitterkonto och att en möjlig ny riksrättsprocess innan han lämnar Vita huset skulle bli högsta ärende på den politiska dagordningen?
Den rimligaste tolkningen av vad som sker är att Donald Trump till slut tappat kontrollen, att hans fleråriga lek med elden spårade ur. Kanske var han så förblindad av sina egna lögner och fabricerade alternativa sanningar att han in i det sista inte kunnat fatta att valet verkligen var förlorat och att detta faktum inte gick att rucka på. När också hans mest lojala närstående i maktens centrum, vicepresidenten och den republikanske majoritetsledaren, till slut, förvisso alltför sent, sade ifrån att  det var dags att ge upp och gå vidare, brast det och han lät en förtrupp av våldsamma och besynnerliga men alltför bekanta högerextremister löpa amok i Kapitolium.
Med Trumps medansvar för Trettondagskatastrofen borde det nu kunna bli slut på Trumps skrämmande starka grepp om det republikanska partiet och hans fortsatta utsikter i amerikansk politik. Etablissemangets republikaner har fått avregleringar, sänkta skatter och höjd sysselsättning åtminstone före pandemiutbrottet. Evangelikala högerkristna har fått konservativa domarutnämningar och ytterligare uppbackning av Israel i Mellanöstern. Trump har levererat färdigt i sak. Kvar står hans vulgaritet och hänsynslöshet. Att tillhöra hans krets är inte längre en tillgång utan en belastning. 
Det blev tydligt redan i novembervalen. Republikanerna fick anmärkningsvärt goda resultat i kongress- och delstatsvalen samtidigt som Donald Trump förlorade. Ändå fick förloraren med sig häpnadsväckande många partikolleger i sin kamp mot valutgången, Och ännu under trettondagsnatten efter det att kongressbyggnaden röjts på våldsverkare kunde vi bevittna hur en handfull senatorer och mer än hälften av de republikanska ledamöterna av representanthuset fortsatte att ifrågasätta det redovisade och registrerade valresultatet i omröstningarna.
 Men kanske var det inte något som gick fel för Trump trettondagen. Kanske finns en ohygglig logik också i Trumps harmageddon. Att Donald Trump är en extrem narcissist har vi förstått. Att han håller sitt grepp om människor genom att skapa sina egna sanningar och skrämmas, med förakt och förtal har vi sett.  Att han aldrig erkänner sig besegrad har vi också hört.
När insikten om att loppet är kört ändå till slut når en sådan person ligger dragningen till undergången och att dra med sig omgivningen i fallet nära. De lagliga metoderna var uttömda. Försöken att (alltför vänligt uttryckt) tänja på dem gick till slut inte heller. Och när Trump velat göra Amerika stort igen har han inte uttryckt någon större respekt för rådande system. Hela ordningen måste krossas och träsket i Washington tömmas.
Det demokratiska systemet visade sig nu ändå bestå provet, säger många lättade kommentatorer. Vi får väl se. Hursomhelst håller Donald Trump fortsatt allt ljus på sig. Kanske det till och med lyckas över installationen av efterträdaren, så att hans tomma stol då drar uppmärksamheten från den nye presidenten och vad denne har att säga.
ANDERS MELLBOURN       

Lämna en kommentar

Stor personlig förlust för Trump men skakig seger för Biden

Två återfall som USA-kommentator i Sändaren, dels från tidig onsdag morgon 4 november, dels när bilden klarnat en vecka senare.

https://www.sandaren.se/ledare/stor-forlust-men-skakig-seger-i-usa

https://www.sandaren.se/ledare/anders-mellbourn-forsummat-ogonblick-trump

Lämna en kommentar

Rädda den europeiska säkerhetsordningen

Dem europeiska säkerhetsordning som vi återkommande bekänner oss till och som vi allt oftare ser undergrävas har OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som sin formella ram. Nästa år ska Sverige ta över det roterande ordförandeskapet. Men sedan mitten av juli är OSSE lamslaget och ledningen har tvingats avgå.
Om detta har jag bekymrat skrivit tillsammans med Anders Bjurner på Dagens Arena:

Rädda den europeiska säkerhetsordningen

 

 

 

Lämna en kommentar

Gunnar Stäng dubbelt porträtterad

Något överraskande gästspel som recensent i Statsvetenskaplig tidskrift nr 2, 2020. Finansministrar är kanske inte min specialitet men ändå några reflektioner om två biografier om Gunnar Sträng,

https://journals.lub.lu.se/st/article/view/22007/19788

 

Lämna en kommentar